Den Heliga Bibeln

Svenska KJV Bibeln

1611 AV, Auktoriserade King James Version - Svenska utgåvan
Gamla Testamentet

Boken av Josua.

Josua, kapitel 1-24.

GT: innehållsförteckning

Gamla Testamentet

GT - Alla Gamla Testamentes 39 böcker i kanonisk ordning med Biblisk kategorisering. För att öppna länken i Engelska KJV Bibeln klicka på Bibelboken inom parantes.
innehållsförteckning:
Välj bok: Svenska KJV (Engelska KJV)
1. Lagen (Torah/Pentateuken) – De fem Moseböckerna
2. Historiska böcker
3. Poetiska och vishetsböcker
4. Profetiska böcker
a) Stora profeterna
b) Små profeterna

© Bibelbiblioteket™ - Bibeln.Online: 1611 AV, den Auktoriserade King James Version - Svenska utgåvan - Svenska KJV Bibeln.

NT: innehållsförteckning

Nya Testamentet

NT - Alla Nya Testamentes 27 böcker i kanonisk ordning med Biblisk kategorisering. För att öppna länken i Engelska KJV Bibeln klicka på Bibelboken inom parantes.
innehållsförteckning
Välj bok: Svenska KJV (Engelska KJV)
1. Evangelierna – Berättelser om Jesus liv och tjänst
2. Kyrkohistoria
3. Paulus brev (Pauline Epistles)
4. Allmänna brev (General Epistles)
5. Profetisk bok

© Bibelbiblioteket™ - Bibeln.Online: 1611 AV, den Auktoriserade King James Version - Svenska utgåvan - Svenska KJV Bibeln.

Josua: Kapitelregister

Josua

Välj kapitel:

1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ 23 ⎜ 24


Jämför denna Bibelbok i:
KJV-ENG ⎜ SK1873 ⎜ SK1703RV
© Bibelbiblioteket™ - Bibeln.Online: 1611 AV, den Auktoriserade King James Version - Svenska utgåvan - Svenska KJV Bibeln.
SVENSKA KJV BIBELN

JOSUA, KAPITEL 1

1 HERREN tillsätter Josua att efterträda Mose. 3 Gränserna för det utlovade landet. 5. 9 Gud lovar att bistå Josua. 8 Han ger honom föreskrifter. 10 Han förbereder folket att gå över Jordan. 12 Josua påminner de två stammarna och den halva om deras löfte till Mose. 16 De lovar honom trohet.


Jos 1:1 OCH det skedde efter HERRENS tjänare Moses död, att HERREN talade till Josua sonen av Nun, Mose tjänare, och sade,

Jos 1:2 Min tjänare Mose är död; stå nu upp, och gå över denna Jordan, du, och allt detta folk, till det land som jag giver dem, ja till Israels barn. *

Jos 1:3 Varje plats som er fotsula skall beträda, den har jag givit er, såsom jag sade till Mose.

Jos 1:4 Från vildmarken och detta Libanon ända till den stora floden, floden Eufrat, hela Hettiternas land, och till det stora havet mot där solen går ned, skall vara ert ytterland. *

Jos 1:5 Ingen man skall kunna stå dig emot alla ditt livs dagar: såsom jag var med Mose, skall jag vara med dig: jag skall icke svika dig, och icke övergiva dig.

Jos 1:6 Var stark och vid gott mod: ty åt detta folk skall du utdela till arvedel det land, som jag svor deras fäder att giva dem.

Jos 1:7 Allenast var du stark och mycket frimodig, så att du aktar på att göra alldeles efter hela den lag, som Mose min tjänare befallde dig: vik icke av från den varken åt höger eller åt vänster, för att du må ha framgång varthelst du går.

Jos 1:8 Denna lagens bok skall icke vika från din mun; utan du skall begrunda den dag och natt, för att du må akta på att göra alldeles efter allt som är skrivet däri: ty då skall du göra din väg lyckosam, och då skall du ha god framgång.

Jos 1:9 Har jag icke befallt dig? Var stark och vid gott mod; frukta icke, och var icke förskräckt: ty HERREN din Gud är med dig varthelst du går.

Jos 1:10 ¶ Då befallde Josua folkets tillsyningsmän och sade,

Jos 1:11 Gå genom lägret, och bjud folket och säg, Bereden er föda; ty inom tre dagar skall ni gå över denna Jordan, för att gå in och besitta det land, som HERREN er Gud giver er att besitta det.

Jos 1:12 ¶ Och till Rubeniterna, och till Gaditerna, och till halva Manasse stam, talade Josua, och sade,

Jos 1:13 Kom ihåg det ord som Mose HERRENS tjänare, befallde er, och sade, HERREN er Gud har givit er vila, och har givit er detta land.

Jos 1:14 Era hustrur, era små barn, och ert boskap, skall stanna kvar i det land som Mose gav er på denna sidan Jordan; men ni skall gå beväpnade framför era bröder, alla tappra stridsmän, och hjälpa dem; *

Jos 1:15 Till dess HERREN har givit era bröder vila, såsom han har givit er, och de också har tagit i besittning det land som HERREN er Gud giver dem: därefter skall ni vända tillbaka till ert besittningsland, och njuta det, vilket Mose HERRENS tjänare gav er på denna sidan Jordan österut mot soluppgången.

Jos 1:16 ¶ Och de svarade Josua, och sade, Allt vad du befaller oss skall vi göra, och varthelst du sänder oss, skall vi gå.

Jos 1:17 Såsom vi hörsammade Mose i allting, så skall vi hörsamma dig: allenast må HERREN din Gud vara med dig, såsom han var med Mose.

Jos 1:18 Vem han än vara må som sätter sig upp emot din befallning, och icke hörsammar dina ord i allt vad du befaller honom, han skall dödas: allenast var stark och vid gott mod.

SKJVB™ – marginalnoter till Josua kap. 1

SVENSKA KJV BIBELN™

Förklaringar till texten i KJV med fokus på ordval, översättning till svenska, mått och enheter, samt hänvisningar till parallella Bibelställen.

v. 2-4 [*Notering v. 2-4: KJV, ”the land which I do give to them, even to the children of Israel.”, sv. ”det land som jag giver dem, ja till Israels barn”. I verserna 3–4 bekräftar HERREN det land som redan är givet i löftet men nu skall intas och besittas. Uttrycket ”varje plats som er fotsula skall beträda” anger faktisk besittning genom inträde och vandring i lydnad för Guds ord. Detta återknyter direkt till vad HERREN tidigare sagt till Mose (2 Mos 23:30–31; 5 Mos 11:24). Landets gränser anges från öknen i söder till Libanon i norr, från den stora floden, floden Eufrat, i öster till det stora havet i väster, mot solens nedgång. Jordan förutsätts som den inre skiljelinjen mellan landet öster och väster om floden och markerar övergången in i löfteslandet (jfr 5 Mos 1:7–8; Jos 3:15–17). Denna gränsbeskrivning är inte ny, utan återkommer konsekvent i Skriften. Den gavs först till Abraham som ett evigt förbundslöfte (1 Mos 12:7; 15:18), upprepades för Israel genom Mose i öknen (2 Mos 23:30–31; 5 Mos 1:7–8; 11:24), och bekräftas nu inför intåget under Josua. Att landet kallas ”hela Hettiternas land” markerar löftets fulla omfång, även bortom Israels omedelbara historiska kontroll. Skriften vittnar vidare om att HERREN verkligen gav sitt folk landet enligt löftet (Jos 21:43–45), att riket under Salomo nådde nära den yttersta utsträckningen (1 Kung 4:21), och att profeterna bekräftar löftets fortsatta giltighet i framtiden, då Gud skall föra sitt folk tillbaka till landet och själv försvara det mot nationerna (Jes 11:11; Hes 47–48; Sak 12–14). Gränsbeskrivningen i Josua 1:3–4 visar därmed att Israels land är förbundsgrundat, fastställt genom Guds ed, och att dess fulla utsträckning ytterst beror på Guds trofasthet, inte på mänsklig makt eller tillfälliga historiska omständigheter. Jfr 1 Mos 12:7; 15:18; 2 Mos 23:30–31; 5 Mos 1:7–8; 11:24; Jos 3:15–17; 21:43–45; Ps 105:8–11.]

v. 4 [*Språknot: Ytterland återger KJV:s coast, som i äldre engelska inte primärt betecknar kust, utan gräns, utsträckning eller ytterområde av ett land. I Josua 1:4 syftar ordet på hela landets yttre gräns – från öknen till Libanon, från Eufrat till det stora havet. Singularformen ytterland används eftersom det är ett sammanhängande område som avses. Jfr 5 Mos 1:7–8; 11:24; Jos 18:5–7.]

v. 14 [*Språknot: ”Tappra stridsmän” återger KJV:s mighty men of valour och betecknar särskilt dugliga och tappert beprövade krigare, inte stridsfolket i allmänhet.]


© Bibelbiblioteket™ - Bibeln.Online: 1611 AV, den Auktoriserade King James Version - Svenska utgåvan - Svenska KJV Bibeln™

Josua, välj kapitel:

1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ 23 ⎜ 24 TOP
SVENSKA KJV BIBELN

JOSUA, KAPITEL 2

1 Rahab tar emot och döljer de två spejarna som sändes från Sittim. 8 Förbundet mellan henne och dem. 23 Deras återkomst och berättelse.


Jos 2:1 OCH Josua sonen av Nun sände från Sittim ut två män för att i hemlighet bespeja landet, och sade, Gå och se landet, ja Jeriko. Och de gick, och kom till en skökas hus, vid namn Rahab, och tog in där.

Jos 2:2 Och det blev berättat för kungen av Jeriko, och sagt, Se, män av Israels barn har i natt kommit hit för att utforska landet.

Jos 2:3 Då sände Jerikos kung till Rahab, och sade, För ut de män som har kommit till dig, vilka har gått in i ditt hus: ty de har kommit för att utforska hela landet.

Jos 2:4 Men kvinnan tog de två männen, och dolde dem, och sade, Det kom några män till mig, men jag visste inte varifrån de var:

Jos 2:5 Och det skedde vid tiden då porten skulle stängas, när det blev mörkt, att männen gick ut: vart männen gick vet jag inte: förfölj dem hastigt; ty ni skall hinna upp dem.

Jos 2:6 Men hon hade fört dem upp på taket, och dolt dem under linstrån, som hon hade lagt i ordning på taket.

Jos 2:7 Och männen förföljde dem vägen mot Jordan till vadställena: och så snart de som förföljde dem hade gått ut, stängde de porten.

Jos 2:8 ¶ Och innan de hade lagt sig, gick hon upp till dem på taket;

Jos 2:9 Och hon sade till männen, Jag vet att HERREN har givit er landet, och att fruktan för er har fallit över oss, och att alla landets invånare försmäkta för er.

Jos 2:10 Ty vi har hört hur HERREN uttorkade Röda havets vatten för er, när ni drog ut ur Egypten, och vad ni gjorde mot de två Amoritiska kungarna, som var bortom Jordan, Sihon och Og, vilka ni fullständigt förintade.

Jos 2:11 Och när vi hörde detta, försmälte våra hjärtan, och det fanns inte längre något mod kvar i någon man på grund av er: ty HERREN er Gud, han är Gud i himmelen ovan, och på jorden nedan.

Jos 2:12 Nu ber jag, er därför, att svära mig vid HERREN, eftersom jag har visat er nåd, att ni också skall visa nåd mot min faders hus, och ge mig ett sant tecken: *

Jos 2:13 Och att ni skall låta leva min fader, och min moder, och mina bröder, och mina systrar, och allt vad de har, och frälsa våra liv från döden.

Jos 2:14 Och männen svarade henne, Vårt liv för ert, om ni inte yppar detta vårt ärende. Och det skall ske, när HERREN har givit oss landet, att vi skall handla nådigt och troget mot dig.

Jos 2:15 Då lät hon dem sänkas ned genom fönstret med ett rep: ty hennes hus var på stadsmuren, och hon bodde på muren.

Jos 2:16 Och hon sade till dem, Gå till berget, för att förföljarna inte skall träffa på er; och göm er där i tre dagar, till dess förföljarna har vänt tillbaka: därefter kan ni gå er väg. *

Jos 2:17 Och männen sade till henne: Vi skall vara skuldfria i fråga om denna din ed, som du har låtit oss svärja.

Jos 2:18 Se, när vi kommer in i landet, skall du binda denna scharlakansröda tråd i fönstret genom vilket du lät oss sänkas ned: och du skall föra till dig i huset din fader, och din moder, och dina bröder, och hela din faders husfolk. *

Jos 2:19 Och det skall ske, att var och en som går ut genom dörrarna till ditt hus ut på gatan, hans blod skall vara över hans eget huvud, och vi skall vara skuldfria: men var och en som är hos dig i huset, hans blod skall vara över vårt huvud, om någon hand rör honom.

Jos 2:20 Men om du yppar detta vårt ärende, då skall vi vara fria från din ed som du har låtit oss svärja.

Jos 2:21 Och hon sade, Så ske, efter era ord. Och hon sände dem bort, och de gick: och hon band den scharlakansröda tråden i fönstret.

Jos 2:22 Och de gick, och kom till berget, och stannade där i tre dagar, till dess förföljarna hade vänt tillbaka: och förföljarna sökte dem längs hela vägen, men fann dem inte.

Jos 2:23 ¶ Så vände de två männen tillbaka, och steg ned från berget, och gick över, och kom till Josua, sonen av Nun, och berättade honom allt som hade vederfarits dem:

Jos 2:24 Och de sade till Josua, Sannerligen har HERREN givit hela landet i våra händer; ty till och med alla landets invånare försmäkta för oss.

SKJVB™ – marginalnoter till Josua kap. 2

SVENSKA KJV BIBELN™

Förklaringar till texten i KJV med fokus på ordval, översättning till svenska, mått och enheter, samt hänvisningar till parallella Bibelställen.

v. 12, 18 [*Språknot v. 12, 18: KJV, ”house”, sv. ”hus” betecknar här inte byggnaden eller egendom, utan de personer som hör till hushållet – familj och alla som tillhör faderns gemenskap. Motsvarar KJV:s house / household i betydelsen those who belong to a family (Webster 1828). Jfr 1 Kor 1:16.]

v. 16 [*Språknot: KJV, ”the mountain”, sv. ”berget”. Berget syftar här inte på ett namngivet berg, utan på bergsbygden väster om Jeriko; högländerna ovanför Jordandalen. Området gav naturligt skydd och var en vanlig flyktväg från staden. Jfr Jos 10:40; 5 Mos 1:7.]

v. 18 [*Språknot: KJV, household. Husfolk betecknar alla som hör till ett hushåll – familj och beroende – inte byggnaden. Motsvarar KJV:s household (Webster 1828: ”De som bor under samma tak och utgör en familj; de som tillhör en familj”). Se not v. 12.]


© Bibelbiblioteket™ - Bibeln.Online: 1611 AV, den Auktoriserade King James Version - Svenska utgåvan - Svenska KJV Bibeln™

Josua, välj kapitel:

1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ 23 ⎜ 24 TOP
SVENSKA KJV BIBELN

JOSUA, KAPITEL 3

1 Josua kommer till Jordan. 2 Fogdarna undervisar folket inför övergången. 7 HERREN uppmuntrar Josua. 9 Josua uppmuntrar folket. 14 Jordans vatten delas.


Jos 3:1 OCH Josua stod tidigt upp om morgonen; och de bröt upp från Sittim, och kom till Jordan, han och alla Israels barn, och de övernattade där innan de gick över.

Jos 3:2 Och det skedde efter tre dagar, att tillsyningsmännen gick genom lägret;

Jos 3:3 Och de befallde folket, och sade, När ni ser HERRENS er Guds förbundsark, och prästerna Leviterna bära den, då skall ni bryta upp från er plats, och följa efter den.

Jos 3:4 Dock skall det vara ett avstånd mellan er och den, omkring två tusen alnar efter mått: kom inte nära den, för att ni må veta den väg som ni skall gå: ty ni har inte gått denna väg förut. *

Jos 3:5 Och Josua sade till folket, Helga er: ty i morgon skall HERREN göra under bland er.

Jos 3:6 Och Josua talade till prästerna, och sade, Tag upp förbundsarken, och gå över framför folket. Och de tog upp förbundsarken, och gick framför folket.

Jos 3:7 ¶ Och HERREN sade till Josua, Denna dag skall jag börja upphöja dig inför hela Israel, för att de må veta att, såsom jag var med Mose, skall jag vara med dig.

Jos 3:8 Och du skall befalla prästerna som bär förbundsarken, och säga, När ni kommer till randen av Jordans vatten, skall ni stå stilla i Jordan.

Jos 3:9 ¶ Och Josua sade till Israels barn, Kom hit, och hör orden av HERREN er Gud.

Jos 3:10 Och Josua sade, Härigenom skall ni veta att den levande Guden är ibland er, och att han utan att misslyckas skall driva bort för er de Kanaanéerna, Hettiterna, Hiviterna, Perissiterna, Girgashiterna, Amoréerna och Jebusiterna. *

Jos 3:11 Se, förbundsarken tillhörande Herren över hela jorden går över framför er i Jordan.

Jos 3:12 Tag nu därför ut tolv män av Israels stammar, en man av varje stam.

Jos 3:13 Och det skall ske, så snart fotsulorna av prästerna som bär HERRENS ark, Herren över hela jorden, vilar i Jordans vatten, att Jordans vatten skall avskäras från det vatten som kommer uppifrån; och det skall stå upp som en hög.

Jos 3:14 ¶ Och det skedde, när folket bröt upp från sina tält, för att gå över Jordan, och prästerna bar förbundsarken framför folket;

Jos 3:15 Att när de som bar arken kom till Jordan, och prästerna som bar arken doppade sina fötter vid vattenbrynet, (ty Jordan svämmar över alla sina bräddar hela skördetiden).

Jos 3:16 Då stod vattnet som kom uppifrån stilla och reste sig som en hög, mycket långt bort vid staden Adam, som ligger vid Saretan: och det vatten som rann ner mot Slättens hav, det vill säga Salthavet, tog slut, och avskars: och folket gick över mitt emot Jeriko. *

Jos 3:17 Och prästerna som bar HERRENS förbundsark stod stadigt på torr mark mitt i Jordan, medan hela Israel gick över på torr mark, till dess hela folket hade gått helt över Jordan.

SKJVB™ – marginalnoter till Josua kap. 3

SVENSKA KJV BIBELN™

Förklaringar till texten i KJV med fokus på ordval, översättning till svenska, mått och enheter, samt hänvisningar till parallella Bibelställen.

v. 4 [*Notering: Uttrycket ”två tusen alnar efter mått” anger ett bestämt och avsiktligt avstånd mellan folket och HERRENS förbundsark. En aln motsvarar ungefär 45 cm, vilket ger ett avstånd på omkring 900 meter. Avståndet tjänade flera syften: 1. att bevara vördnad inför det heliga, 2. att göra arken synlig för hela folket, så att de kunde följa den, 3. att markera att vägen var ny och okänd: ”ty ni har inte gått denna väg förut”. Formuleringen ”efter mått” (KJV: by measure) understryker att avståndet inte var godtyckligt, utan noggrant fastställt. Det betonar ordning, helighet och lydnad i Guds ledning, och skiljer denna vandring från vardaglig marschordning. Jfr 4 Mos 4:15; 2 Sam 6:6–7; Ps 77:20.]

v. 10 [*Notering: ”Folken som skall drivas ut”. De folk som räknas upp; Kanaanéerna, Hettiterna, Hiviterna, Perissiterna, Girgashiterna, Amoréerna och Jebusiterna – representerar hela Kanaans befolkning, trots att fler folk ibland nämns på andra ställen. Uppräkningen är representativ snarare än uttömmande, och omfattar både låglandets och bergsbygdens invånare. Dessa folk var inte oskyldiga offer, utan hade fyllt landet med avguderi, omoral och blodsskuld. Israels intåg framställs därför inte som mänsklig erövring, utan som Guds dom och verkställande av hans beslut. Att de skall drivas ut är ett tecken på att ”den levande Guden” är ibland Israel och håller sina löften. Uppräkningen anknyter till Guds tidigare löften till Abraham och till Mose, där Herren förutsade att Kanaans folk skulle fördrivas när deras missgärning var fullbordad. Jfr 1 Mos 15:16; 2 Mos 23:23–24; 5 Mos 7:1–5; Jos 24:11.]

v. 16 [*Notering: Vers 16 beskriver själva undret vid Jordans övergång. När prästerna stod med förbundsarken i floden, avskars vattnet som kom uppifrån, medan det som rann ned mot Slättens hav (Salthavet) tog slut. Floden delades alltså genom ett gudomligt ingripande, inte genom naturlig ebb eller lågvatten. Att vattnet ”stod och reste sig som en hög” markerar en plötslig och total avstängning, inte en långsam minskning. Platsen nämns konkret: staden Adam, vid Saretan, vilket förankrar händelsen geografiskt och historiskt. Samtidigt hålls fokus på Guds verk, inte på mekanismen. Texten betonar att detta skedde vid skördetiden, då Jordan normalt svämmar över sina bräddar (v. 15). Undret ägde alltså rum under maximala naturliga hinder, vilket utesluter naturliga förklaringar och understryker Herrens makt. Övergången skedde ”mitt emot Jeriko”, vilket knyter undret direkt till intåget i landet och visar att HERREN själv banade vägen för sitt folk, liksom han tidigare gjort vid Röda havet. Jfr 2 Mos 14:21–22; Ps 66:6; Ps 114:3; Jos 4:23–24.]


© Bibelbiblioteket™ - Bibeln.Online: 1611 AV, den Auktoriserade King James Version - Svenska utgåvan - Svenska KJV Bibeln™

Josua, välj kapitel:

1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ 23 ⎜ 24 TOP
SVENSKA KJV BIBELN

JOSUA, KAPITEL 4

1 Tolv män utses att ta tolv stenar till ett minnesmärke ur Jordan. 9 Tolv andra stenar sätts upp mitt i Jordan. 10. 19 Folket går över. 14 Gud upphöjer Josua. 20 De tolv stenarna reses i Gilgal.


Jos 4:1 OCH det skedde, när hela folket hade gått helt över Jordan, att HERREN talade till Josua, och sade,

Jos 4:2 Tag er tolv män ur folket, en man ur varje stam,

Jos 4:3 Och bjud dem, och säg, Tag er härifrån ur mitten av Jordan, från den plats där prästerna stod stadigt med sina fötter, tolv stenar, och bär dem med er över, och lägg dem ned på den lägerplats, där ni skall övernatta denna natt.

Jos 4:4 Då kallade Josua de tolv män, som han hade utsett av Israels barn, en man ur varje stam:

Jos 4:5 Och Josua sade till dem, Gå över framför HERRENS er Guds ark in i mitten av Jordan, och tag var och en av er upp en sten på sin axel, efter antalet av Israels barns stammar:

Jos 4:6 För att detta skall vara ett tecken ibland er, så att när era barn i framtiden frågar sina fäder, och säger, Vad menar ni med dessa stenar?

Jos 4:7 Då skall ni svara dem, Att Jordans vatten blev avskuret framför HERRENS förbundsark; när den gick över Jordan, blev Jordans vatten avskuret: och dessa stenar skall vara till ett minnesmärke för Israels barn för evigt.

Jos 4:8 Och Israels barn gjorde såsom Josua hade befallt, och tog upp tolv stenar ur mitten av Jordan, såsom HERREN hade sagt till Josua, efter antalet av Israels barns stammar, och bar dem med sig över till den plats där de övernattade, och lade dem ned där.

Jos 4:9 Och Josua reste upp tolv stenar mitt i Jordan, på den plats där fötterna av prästerna som bar förbundsarken hade stått: och de är där än i dag.

Jos 4:10 ¶ Ty prästerna som bar arken stod mitt i Jordan, tills allt var fullbordat som HERREN hade befallt Josua att tala till folket, helt i enlighet med allt vad Mose hade befallt Josua: och folket skyndade sig och gick över.

Jos 4:11 Och det skedde, när hela folket hade gått helt över, att HERRENS ark gick över, och prästerna, inför folkets åsyn.

Jos 4:12 Och Rubens barn, och Gads barn, och halva Manasse stam, gick över beväpnade framför Israels barn, såsom Mose hade talat till dem:

Jos 4:13 Omkring fyrtio tusen stridsberedda män gick över inför HERREN till strid, till Jerikos slätter.

Jos 4:14 ¶ På den dagen upphöjde HERREN Josua i hela Israels åsyn; och de fruktade honom, såsom de hade fruktat Mose, alla hans livs dagar.

Jos 4:15 Och HERREN talade till Josua, och sade,

Jos 4:16 Befall prästerna som bär vittnesbördets ark, att de skall stiga upp ur Jordan.

Jos 4:17 Då befallde Josua prästerna och sade: Stig upp ur Jordan.

Jos 4:18 Och det skedde, när prästerna som bar HERRENS förbundsark steg upp ur mitten av Jordan, och prästerna lyfte sina fotsulor upp på den torra marken, att Jordans vatten vände tillbaka till sin plats, och flödade över alla sina bräddar, såsom förut.

Jos 4:19 ¶ Och folket steg upp ur Jordan på den tionde dagen i den första månaden, och slog läger i Gilgal, vid Jerikos östra gräns.

Jos 4:20 Och dessa tolv stenar, som de hade tagit upp ur Jordan, reste Josua upp i Gilgal.

Jos 4:21 Och han talade till Israels barn och sade: När era barn i framtiden frågar sina fäder och säger: Vad betyder dessa stenar?

Jos 4:22 Då skall ni låta era barn veta, och säga, Israel gick över denna Jordan på torr mark.

Jos 4:23 Ty HERREN, er Gud, uttorkade Jordans vatten framför er, tills ni hade gått över, såsom HERREN er Gud gjorde med Röda havet, som han uttorkade framför oss, tills vi hade gått över:

Jos 4:24 För att alla jordens folk skall veta HERRENS hand, att den är mäktig: och för att ni skall frukta HERREN er Gud för evigt.

Josua, välj kapitel:

1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ 23 ⎜ 24 TOP
SVENSKA KJV BIBELN

JOSUA, KAPITEL 5

1 Kananéerna grips av fruktan. 2 Josua förnyar omskärelsen. 10 Förbigången hålls i Gilgal. 12 Mannat upphör. 13 En ängel uppenbarar sig för Josua.


Jos 5:1 OCH det skedde, när alla Amoréernas kungar, som bodde väster om Jordan, och alla Kanaanéernas kungar, som bodde vid havet, hörde att HERREN hade uttorkat Jordans vatten framför Israels barn, tills vi hade gått över, att deras hjärtan försmälte, och det fanns inte längre någon ande kvar i dem, på grund av Israels barn.

Jos 5:2 ¶ Vid den tiden sade HERREN till Josua, Gör dig vassa knivar, och omskär Israels barn igen för andra gången.

Jos 5:3 Och Josua gjorde sig vassa knivar, och omskar Israels barn på förhudarnas kulle.

Jos 5:4 Och detta är orsaken till att Josua omskar dem: Allt det folk som hade dragit ut ur Egypten, som var män, nämligen alla stridsdugliga män, hade dött i vildmarken på vägen, efter att de hade dragit ut ur Egypten.

Jos 5:5 Ty allt det folk som drog ut var omskuret: men allt det folk som var fött i vildmarken på vägen medan de drog ut ur Egypten, dem hade de inte omskurit.

Jos 5:6 Ty Israels barn vandrade fyrtio år i vildmarken, till dess allt det folk som var stridsdugliga män, som drog ut ur Egypten, var förbrukat, eftersom de inte hörsammade HERRENS röst: åt dem svor HERREN att han inte skulle visa dem det land, som HERREN hade svurit till deras fäder att han skulle ge oss, ett land som flödar av mjölk och honung.

Jos 5:7 Men deras barn, som han lät växa upp i deras ställe, dem omskar Josua: ty de var oomskurna, eftersom de inte hade omskurit dem på vägen.

Jos 5:8 Och det skedde, när man hade fullbordat omskärelsen av allt folket, att de stannade kvar på sina platser i lägret, tills de hade blivit hela.

Jos 5:9 Och HERREN sade till Josua, Denna dag har jag rullat bort Egyptens smälek från er. Därför kallas platsen Gilgal intill denna dag. *

Jos 5:10 ¶ Och Israels barn slog läger i Gilgal, och höll förbigången på den fjortonde dagen i månaden om aftonen på Jerikos slätter. *

Jos 5:11 Och dagen efter förbigången åt de av landets gamla säd, osyrade kakor, och rostad korn samma dag. *

Jos 5:12 ¶ Och mannat upphörde dagen efter att de hade ätit av landets gamla säd; och Israels barn hade inte längre manna; utan de åt av Kanaans lands frukt det året.

Jos 5:13 ¶ Och det skedde, när Josua var vid Jeriko, att han lyfte upp sina ögon och såg, och, se, där stod en man mitt emot honom med draget svärd i sin hand: och Josua gick fram till honom, och sade till honom, Är du för oss, eller för våra motståndare?

Jos 5:14 Och han sade, Nej; utan som kapten över HERRENS här har jag nu kommit. Då föll Josua ned på sitt ansikte till jorden, och tillbad, och sade till honom, Vad säger min herre till sin tjänare?

Jos 5:15 Och kaptenen över HERRENS här sade till Josua, Tag av din sko från din fot; ty platsen där du står är helig. Och Josua gjorde så. *

SKJVB™ – marginalnoter till Josua kap. 5

SVENSKA KJV BIBELN™

Förklaringar till texten i KJV med fokus på ordval, översättning till svenska, mått och enheter, samt hänvisningar till parallella Bibelställen.

v. 9 [*Notering: Namnet Gilgal är här knutet till ett ordspel på det hebreiska verbet gālal (גָּלַל), som betyder ”att rulla bort”. När HERREN säger: ”Denna dag har jag rullat bort Egyptens smälek från er”, förklaras platsens namn som ett minnesmärke över denna handling. Egyptens smälek syftar på folkets tidigare tillstånd av skam, träldom och olydnad, särskilt den generation som dog i öknen. Genom omskärelsen och intåget i landet återupprättas Israel som förbundsfolk, och smäleken tas bort. Gilgal blir därmed en plats för förnyelse, avskiljelse och nytt början: 1. omskärelsen återupprättar förbundstecknet, 2. förbigången firas på nytt (v. 10), 3. manna upphör (v. 12), 4. folket träder in i ett nytt skede under Guds ledning. Platsnamnet bevarar minnet av att det är HERREN själv som tar bort smälek och för Israel in i löftets fullbordan. Jfr 2 Mos 12:48; 5 Mos 30:6; Jos 4:19–24; Kol 2:11–12.]

v. 10 [*Språknot v. 10-11: Förbigången återger KJV:s Passover och syftar på den högtid som instiftades i Egypten, då HERREN gick förbi Israels hus som var märkta med lammets blod, medan domen drabbade Egypten (2 Mos 12). Ordet betecknar både Guds dom och Guds frälsande beskydd. Att Israel firar Förbigången i Gilgal, strax efter omskärelsen och efter att ha gått över Jordan, visar att folket åter är förnyat som förbundsfolk innan de tar landet i besittning. Förbigången markerar början på deras nationella liv; först vid uttåget ur Egypten, nu vid intåget i Kanaan. Förbigången förenar därmed frälsning, förbund och lydnad, och fungerar som en ständig påminnelse om att livet i landet vilar på Guds nåd och förlossning, inte på militär styrka.]

v. 15 [*Notering: När kaptenen över HERRENS här befaller Josua att ta av sin sko, förklaras platsen där han står som helig mark. Samma befallning gavs till Mose vid den brinnande busken: ”ta av dig skorna från dina fötter, ty den plats varpå du står är helig mark” (2 Mos 3:5) vilket är första gången ordet ”helig” nämns i Skriften, och det sker i samband med mark/land, inte om Gud, Helig Ande eller ens om Skriften själv. Liksom Mose mottog sitt uppdrag på helig mark inför uttåget ur Egypten, möter Josua HERREN inför intåget i landet. Landet som Israel nu skall besitta är tydligt geografiskt beskrivet på flertal ställen i Bibeln, ett land allt från Sinai upp till Edom och Transjordanien är en del av det ursprungliga landområdet som Abraham fick (1 Mos 15:18, se not Jos 1:2). Jfr 2 Mos 3:5; Ps 68:17; Sak 2:12.]


© Bibelbiblioteket™ - Bibeln.Online: 1611 AV, den Auktoriserade King James Version - Svenska utgåvan - Svenska KJV Bibeln™

Josua, välj kapitel:

1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ 23 ⎜ 24 TOP
SVENSKA KJV BIBELN

JOSUA, KAPITEL 6

1 Jeriko är tillslutet. 2 Gud undervisar Josua om hur det skall belägras. 12 Staden omringas. 17 Den skall vara förbannad. 20 Murarna faller ner. 22 Rahab räddas. 26 Den som bygger Jeriko förbannas.


Jos 6:1 NU var Jeriko strängt tillsluten för Israels barns skull: ingen gick ut, och ingen kom in.

Jos 6:2 Och HERREN sade till Josua: Se, jag har givit Jeriko i din hand, och dess kung, och dess tappra stridsmän. *

Jos 6:3 Och ni skall gå runt staden, alla ni stridsdugliga män, och gå runt staden en gång. Så skall du göra i sex dagar.

Jos 6:4 Och sju präster skall bära sju trumpeter av vädurshorn framför förbundsarken: och på den sjunde dagen skall ni gå runt staden sju gånger, och prästerna skall blåsa i trumpeterna. *

Jos 6:5 Och det skall ske, när de låter ett långt hornljud ljuda med vädurshornet, och när ni hör trumpetens ljud, att allt folket skall höja ett stort rop; och stadens mur skall falla ner platt, och folket skall gå upp var och en rakt framför sig.

Jos 6:6 ¶ Och Josua sonen av Nun kallade prästerna, och sade till dem, Tag upp förbundsarken, och låt sju präster bära sju trumpeter av vädurshorn framför HERRENS ark.

Jos 6:7 Och han sade till folket, Gå fram, och gå runt staden, och låt honom som är beväpnad gå framför HERRENS ark.

Jos 6:8 ¶ Och det skedde, när Josua hade talat till folket, att de sju prästerna som bar de sju trumpeterna av vädurshorn gick fram inför HERREN, och blåste i trumpeterna: och HERRENS förbundsark följde efter dem.

Jos 6:9 ¶ Och de beväpnade männen gick framför prästerna som blåste i trumpeterna, och baktruppen gick efter arken, medan prästerna gick fram och blåste i trumpeterna. *

Jos 6:10 Men Josua hade befallt folket, och sagt, Ni skall inte ropa, och inte låta er röst höras, inte heller skall något ord komma ut ur er mun, förrän den dag då jag säger till er ropa; då skall ni ropa.

Jos 6:11 Så gick HERRENS ark runt staden, runt den en gång: och de kom in i lägret, och övernattade i lägret.

Jos 6:12 ¶ Och Josua stod tidigt upp om morgonen, och prästerna tog upp HERRENS ark.

Jos 6:13 Och de sju prästerna som bar de sju trumpeterna av vädurshorn framför HERRENS ark gick fram oavbrutet, och blåste i trumpeterna: och de beväpnade männen gick framför dem; men baktruppen gick efter HERRENS ark, medan prästerna gick fram, och blåste i trumpeterna. *

Jos 6:14 Och den andra dagen gick de runt staden en gång, och vände tillbaka till lägret: så gjorde de i sex dagar.

Jos 6:15 Och det skedde på den sjunde dagen, att de stod tidigt upp vid daggryets tid, och gick runt staden på samma sätt sju gånger: endast den dagen gick de runt staden sju gånger.

Jos 6:16 Och det skedde vid den sjunde gången, när prästerna blåste i trumpeterna, att Josua sade till folket, Ropa; ty HERREN har givit er staden.

Jos 6:17 ¶ Och staden skall vara förbannad, åt HERREN, staden själv, och allt som är i den: endast skökan Rahab skall leva, hon och alla som är med henne i huset, eftersom hon dolde budbärarna som vi sände. *

Jos 6:18 Men ni, skall i varje fall hålla er borta från det förbannade, så att ni inte gör er själva förbannade, när ni tar av det förbannade, och gör Israels läger till en förbannelse, och bringar olycka över det.

Jos 6:19 Men allt silver, och guld, och kärl av koppar och järn, är helgade åt HERREN: de skall föras in i HERRENS skattkammare.

Jos 6:20 Då ropade folket, när prästerna blåste i trumpeterna: och det skedde, när folket hörde trumpetens ljud, och folket höjde ett stort rop, att muren föll ner platt, så att folket gick upp i staden, var och en rakt framför sig, och de intog staden.

Jos 6:21 Och de slog med svärdets egg allt som var i staden, både man och kvinna, ung och gammal, och oxar, och får, och åsnor.

Jos 6:22 Men Josua hade sagt till de två män som hade bespejat landet, Gå in i skökans hus, och för ut därifrån kvinnan, och allt som hon har, såsom ni svor henne. *

Jos 6:23 Och de unga männen som var spejare gick in ,och förde ut Rahab och hennes fader, och hennes moder, och hennes bröder, och allt som hon hade; ja, de förde ut hela hennes släkt, och förde dem utanför Israels läger.

Jos 6:24 Och de brände staden med eld, och allt som var i den: endast silvret, och guldet, och kärlen av koppar och järn, lade de i HERRENS hus skattkammare.

Jos 6:25 Och Josua räddade skökan Rahab till livet, och hennes faders husfolk, och allt som hon hade; och hon bor i Israel intill denna dag; eftersom hon dolde budbärarna, som Josua sände för att bespeja Jeriko.

Jos 6:26 ¶ Och Josua tog dem i ed vid den tiden, och sade, Förbannad inför HERREN vare den man som står upp och bygger denna stad Jeriko: med sin förstfödde skall han lägga dess grund, och med sin yngste son skall han sätta upp dess portar. *

Jos 6:27 Och HERREN var med Josua; och hans rykte spreds över hela landet.

SKJVB™ – marginalnoter till Josua kap. 6

SVENSKA KJV BIBELN™

Förklaringar till texten i KJV med fokus på ordval, översättning till svenska, mått och enheter, samt hänvisningar till parallella Bibelställen.

v. 2 [*Språknot: ”Tappra stridsmän” återger KJV:s mighty men of valour och betecknar särskilt dugliga och tappert beprövade krigare, inte stridsfolket i allmänhet.]

v. 4-5 [*Notering: Vädurshorn (KJV: trumpets of rams’ horns) återger det hebreiska shofar, ett horninstrument som användes vid högtider, krig och gudomliga ingripanden. Här är det inte militär styrka som fäller Jeriko, utan HERRENS hand, markerad genom shofarens ljud. Jfr 2 Mos 19:16; Dom 7:20; Ps 47:5.]

v. 9, 13 [*Språknot: KJV:s rereward betyder baktrupp eller eftertrupp, inte ”belöning”. Ordet betecknar den skyddande styrka som går sist i ett tåg eller en härordning, för att vaka över det som följer efter. Enligt Webster 1828: Rereward: arméns bakre vaktstyrka; trupper stationerade i bakre ledet för att skydda mot angrepp.” (“Rereward: the rear guard of an army; troops stationed in the rear to guard against attack.”) I Biblisk bildvärld används ordet både bokstavligt (militär ordning, t.ex. Jos 6) och bildligt (Guds beskydd, t.ex. Jes 58:8). När HERREN sägs vara folkets rereward uttrycker det att Gud själv skyddar dem bakifrån, medan rättfärdigheten går framför.]

v. 17-19 [*Notering: Ordet förbannad återger hebreiska ḥērem, som betyder att något är avskilt åt Gud för fullständig tillintetgörelse. Det som är ḥerem tillhör inte människan och får inte tas i bruk. Jeriko vigs helt åt HERREN som förstlingsdom i landet. Att ta av det förbannade är att ta det som tillhör Gud och drar skuld över hela folket. Jfr 3 Mos 27:28–29; 5 Mos 7:2; Jos 7:1.]

v. 22-25 [*Notering: Rahabs räddning utgör ett undantag från ḥerem, grundat på tro och förbundstrohet. Hon skonades inte på grund av sin gärning i sig, utan därför att hon trodde på HERREN och handlade därefter. Hon och hennes husfolk räddas genom det tecken som givits (den scharlakansröda tråden). Rahab upptas i Israel och blir ett vittnesbörd om att tro ger liv mitt i domen. Jfr Jos 2:12–14; Hebr 11:31; Jak 2:25.]

v. 26 [*Notering: Förbannelsen över Jeriko. Josua uttalar en ed inför HERREN som förbjuder återuppbyggnad av Jeriko. Förbannelsen är inte poetisk utan bokstavlig och rättslig. Uttrycket: ”med sin förstfödde skall han lägga dess grund, och med sin yngste son skall han sätta upp dess portar” betyder att återuppbyggnaden skall ske till priset av hans söner; från början till slut. Det anger total förlust, inte ett offer eller symbolisk handling. Förbannelsen uppfylldes ordagrant i 1 Kung 16:34, när Hiel från Betel byggde Jeriko och förlorade både sin förstfödde och sin yngste son. Detta visar att HERRENS ord står fast även över generationer. Jeriko skulle förbli ett vittnesbörd om Guds dom, inte bli ett monument över mänsklig återuppbyggnad. Jfr 5 Mos 13:17; 1 Kung 16:34; Jes 34:10.]


© Bibelbiblioteket™ - Bibeln.Online: 1611 AV, den Auktoriserade King James Version - Svenska utgåvan - Svenska KJV Bibeln™

Josua, välj kapitel:

1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ 23 ⎜ 24 TOP
SVENSKA KJV BIBELN

JOSUA, KAPITEL 7

1 Israeliterna blir slagna vid Ai. 6 Josuas klagan. 10 Gud undervisar honom om vad han skall göra. 16 Achan tas genom lotten. 19 Hans bekännelse. 22 Han och allt han ägde förgörs i Akors dal.


Jos 7:1 MEN Israels barn begick ett trolöshetsbrott mot det förbannade: ty Akan, Karmis son, Zabdis son, Seras son, av Juda stam, tog av det förbannade: och HERRENS vrede upptändes mot Israels barn. *

Jos 7:2 Och Josua sände män från Jeriko till Ai, som ligger vid Bet-aven, öster om Betel, och talade till dem, och sade, Gå upp och bespeja landet. Och männen gick upp och bespejade Ai.

Jos 7:3 Och de vände tillbaka till Josua, och sade till honom, Låt inte allt folket gå upp; utan låt omkring två eller tre tusen män gå upp och slå Ai; och besvära inte allt folket därmed, ty de är få.

Jos 7:4 Så gick omkring tre tusen män av folket dit upp: men de flydde för männen i Ai.

Jos 7:5 Och männen i Ai slog ihjäl omkring trettiosex män av dem: ty de jagade dem från framför porten ända till Shebarim, och slog dem i nedförsluttningen: därför försmälte folkets hjärtan, och blev som vatten. *

Jos 7:6 ¶ Då rev Josua sönder sina kläder, och föll till jorden på sitt ansikte inför HERRENS ark ända till aftonen, han och Israels äldste, och de strödde stoft på sina huvuden.

Jos 7:7 Och Josua sade, Ack, O Herre GUD, varför har du alls fört detta folk över Jordan, för att ge oss i Amoréernas hand, och förgöra oss? O om vi bara hade nöjt oss med att bo bortom Jordan!

Jos 7:8 O Herre, vad skall jag säga, när Israel vänder ryggen åt sina fiender!

Jos 7:9 Ty Kanaanéerna och alla landets invånare skall höra detta, och omringa oss, och utplåna vårt namn från jorden: och vad skall du då göra för ditt stora namns skull?

Jos 7:10 ¶ Då sade HERREN till Josua, Stå upp; varför ligger du så på ditt ansikte?

Jos 7:11 Israel har syndat, de har överträtt mitt förbund som jag befallde dem: de har till och med tagit av det förbannade, och de har stulit, och de har bedragit, och de har lagt det bland sina egna ägodelar.

Jos 7:12 Därför kunde Israels barn inte stå emot sina fiender, utan vände ryggen för sina fiender, eftersom de själva var förbannade: Jag skall inte längre vara med er, om ni inte förgör det förbannade ur er mitt.

Jos 7:13 Stå upp, helga folket, och säg, Helga er till i morgon: ty så säger HERREN Israels Gud, Det finns något förbannat i din mitt, O Israel: du kan inte stå emot dina fiender, förrän ni tar bort det förbannade bland er.

Jos 7:14 På morgonen skall ni därför föras fram stam för stam: och det skall ske, att den stam som HERREN utpekar skall träda fram släkt för släkt; och den släkt som HERREN utpekar skall träda fram hushåll för hushåll; och det hushåll som HERREN utpekar skall träda fram man för man. *

Jos 7:15 Och det skall ske, att den som utpekas med det förbannade skall brännas i eld, han och allt vad han har: därför att han har överträtt HERRENS förbund, och begått dårskap i Israel.

Jos 7:16 ¶ Så stod Josua tidigt upp om morgonen, och förde Israel fram stam för stam; och Juda stam blev utpekad:

Jos 7:17 Och han förde fram Juda stam släkt för släkt; och släkten Seraiterna blev utpekad: och han förde fram Seraiternas släkt man för man; och Zabdi blev utpekad:

Jos 7:18 Och han förde fram hans hushåll man för man; och Akan, Karmis son, Zabdis son, Seras son, av Juda stam, blev utpekad.

Jos 7:19 Och Josua sade till Akan, jag ber dig, Min son, ge, HERREN Israels Gud ära, och avlägg bekännelse inför honom; säg mig nu vad du har gjort; dölj det inte för mig.

Jos 7:20 Då svarade Akan Josua, och sade, Det är sant jag har syndat mot HERREN Israels Gud, så och så har jag gjort:

Jos 7:21 När jag såg bland bytet en vacker Babylonisk mantel, och tvåhundra siklar silver, och en guldtunga som vägde femtio siklar, då åtrådde jag dem, och tog dem; och, se, de är gömda i jorden mitt i mitt tält, och silvret ligger under den. *

Jos 7:22 ¶ Då sände Josua budbärare, och de skyndade till tältet; och, se, det var gömt i hans tält, och silvret låg under det.

Jos 7:23 Och de tog dem ut ur tältet, och förde dem till Josua, och till alla Israels barn, och lade fram dem inför HERREN.

Jos 7:24 Och Josua och hela Israel med honom, tog Akan sonen av Sera, och silvret, och manteln, och guldtungan, och hans söner, och hans döttrar, och hans oxar, och hans åsnor, och hans får, och hans tält, och allt vad han hade: och de förde dem till Akors dal. *

Jos 7:25 Och Josua sade, Varför har du dragit olycka över oss? HERREN skall dra olycka över dig denna dag. Och hela Israel stenade honom med stenar, och de brände dem i eld, efter att de hade stenat dem med stenar.

Jos 7:26 Och de reste över honom en stor stenhög som står kvar till denna dag. Då vände HERREN om från sin vredes glöd. Därför kallas den platsen, Akors dal, intill denna dag.

SKJVB™ – marginalnoter till Josua kap. 7

SVENSKA KJV BIBELN™

Förklaringar till texten i KJV med fokus på ordval, översättning till svenska, mått och enheter, samt hänvisningar till parallella Bibelställen.

v. 1, 11-13 [*Notering: ”det förbannade” (ḥērem). Det förbannade återger hebreiska ḥērem, som betecknar något som är avskilt åt Gud för fullständig tillintetgörelse. Det som är ḥērem får inte tas i privat bruk; att göra det är att tillägna sig det som tillhör HERREN. När Akan tog av det förbannade, drog han skuld inte bara över sig själv utan över hela Israel, eftersom folket stod inför Gud som ett förbund. Detta visar att seger och nederlag i Israel inte beror på militär styrka, utan på förbundstrohet. Så länge det förbannade fanns kvar i lägret, kunde Herren inte vara med sitt folk. Jfr 3 Mos 27:28–29; 5 Mos 7:2; Jos 6:17–19; Jos 7:1.]

v. 5, 11-12 [*Notering: Kollektiv skuld. Att hela Israel drabbas av nederlag för en mans synd visar principen om kollektiv förbundsskuld. Israel är inte endast en samling individer, utan ett folk i förbund med Gud. En dold synd i lägret påverkar hela gemenskapen. Detta betyder inte att alla är lika skyldiga inför Gud, men att förbundsbrott bryter Guds närvaro tills synden är uppenbarad och borttagen. Jfr 4 Mos 16:22; Dom 20:11–13; 1 Kor 5:6–7; Hebr 12:15.]

v. 14-18 [*Notering: ”utpekas”. Att stammen, släkten, hushållet och slutligen individen utpekas visar att avslöjandet sker genom Guds direkta ingripande, inte genom mänsklig undersökning. Metoden understryker att synden är känd av Gud, även när den är dold för människor. Jfr Ords 16:33; 1 Sam 14:41–42; Ps 44:21.]

v. 21 [*Språknot 1, v. 21: Uttrycket ”en guldtunga” (KJV: wedge of gold) syftar på ett tungformat stycke guld, troligen avsett som handels- eller värdestycke, inte ett smycke. Formen gjorde det lätt att väga och gömma. Att Akan åtrådde och gömde guldet visar syndens stegvisa förlopp: se – åtrå – ta – dölja, ett mönster som återkommer i Skriften. Jfr 1 Mos 3:6; 2 Sam 11:2–4; Jak 1:14–15.]

[*Språknot: 2, v. 21: KJV, shekels”,”siklar”. Sikeln var en vikt- och värdeenhet, inte ett mynt. En sikel motsvarade cirka 11–12 gram. – 200 siklar silver ≈ 2,2–2,4 kg. – 50 siklar guld ≈ 0,55–0,6 kg. Det rör sig alltså om betydande rikedom, vilket förklarar frestelsen, men också brottets allvar. Jfr 1 Mos 23:16; 2 Mos 30:13; Hes 45:12.]

v. 24-26 [*Notering: Akors dal. Namnet Akors dal kommer av hebreiska ʿākôr (עָכוֹר), som betyder ”olycka” eller ”fördärv”. Dalen blev platsen där synden dömdes och borttogs, och där Guds vrede vändes bort från folket. Akors dal blir senare i profetisk mening ett tecken på hopp, där Gud förvandlar olycka till ingång till välsignelse. Jfr Hos 2:15; Jes 65:10.]


© Bibelbiblioteket™ - Bibeln.Online: 1611 AV, den Auktoriserade King James Version - Svenska utgåvan - Svenska KJV Bibeln™

Josua, välj kapitel:

1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ 23 ⎜ 24 TOP
SVENSKA KJV BIBELN

JOSUA, KAPITEL 8

1 Gud uppmuntrar Josua. 3 Den krigslist genom vilken Ai intogs. 29 Dess kung hängs. 30 Josua bygger ett altare, 32 skriver lagen på stenar, 33 framlägger välsignelser och förbannelser.


Jos 8:1 OCH HERREN sade till Josua, Frukta inte, och var inte modfälld: tag med dig allt stridsfolket, och stå upp, drag upp mot Ai: se, jag har givit Ai´s kung, och hans folk, och hans stad, och hans land i din hand: *

Jos 8:2 Och du skall göra med Ai och dess kung såsom du gjorde med Jeriko och dess kung: dock skall ni ta bytet därav, och boskapen därav, som byte åt er själva: lägg dig i bakhåll mot staden bakom den.

Jos 8:3 ¶ Då stod Josua upp, och allt stridsfolket, för att dra upp mot Ai: och Josua utvalde trettio tusen tappra stridsmän, och sände dem i väg om natten. *

Jos 8:4 Och han befallde dem, och sade, Se, ni skall ligga i bakhåll mot staden, nämligen bakom staden: gå inte mycket långt bort från staden, utan var alla redo:

Jos 8:5 Och jag, och allt folket som är med mig, skall närma oss staden: och det skall ske, när de kommer ut mot oss, såsom förra gången, att vi skall fly för dem.

Jos 8:6 (Ty de skall komma ut efter oss) tills vi har dragit bort dem från staden; ty de skall säga, De flyr för oss, såsom förra gången: därför skall vi fly för dem.

Jos 8:7 Då skall ni resa er upp ur bakhållet, och inta staden: ty HERREN er Gud skall ge den i er hand.

Jos 8:8 Och det skall ske, när ni har intagit staden, att ni skall sätta staden i brand: enligt HERRENS befallning skall ni göra. Se, jag har befallt er.

Jos 8:9 ¶ Så sände Josua dem i väg: och de gick och lade sig i bakhåll, och stannade mellan Bet-el och Ai, på Ai´s västra sida: men Josua övernattade den natten bland folket.

Jos 8:10 Och Josua stod tidigt upp om morgonen, och mönstrade folket, och han drog upp, han och Israels äldste, framför folket mot Ai.

Jos 8:11 Och allt folket, nämligen stridsfolket som var med honom, drog upp och närmade sig, och kom fram till staden, och slog läger norr om Ai: och det var en dal mellan dem och Ai.

Jos 8:12 Och han tog omkring fem tusen män, och ställde dem i bakhåll mellan Bet-el och Ai, på stadens västra sida.

Jos 8:13 När de hade ställt upp folket, hela härlägret som låg norr om staden, och bakhållet väster om staden, gick Josua den natten in i dalens mitt.

Jos 8:14 ¶ Och det skedde, när Ai´s kung såg detta, att de skyndade sig och stod tidigt upp, och stadens män drog ut till strid mot Israel, han och hela hans folk, vid bestämd tid, framför slätten; men han visste inte att det fanns ett bakhåll mot honom bakom staden.

Jos 8:15 Och Josua och hela Israel gjorde som om de var slagna inför dem, och flydde vägen mot vildmarken.

Jos 8:16 Och allt folket som var i Ai sammankallades för att förfölja dem: och de förföljde Josua, och drogs bort från staden.

Jos 8:17 Och det fanns inte en man kvar i Ai eller Bet-el, som inte drog ut efter Israel: och de lämnade staden öppen, och förföljde efter Israel.

Jos 8:18 Då sade HERREN till Josua, Räck ut spjutet som är i din hand mot Ai; ty jag skall ge den i din hand. Och Josua räckte ut spjutet som han hade i sin hand mot staden.

Jos 8:19 Då reste sig bakhållet snabbt från sin plats, och de sprang så snart han hade räckt ut sin hand: och de gick in i staden, och intog den, och skyndade sig att sätta staden i brand.

Jos 8:20 Och när männen från Ai tittade bakom sig, såg de, och, se, röken från staden steg upp till himmelen, och de hade ingen kraft att fly varken hit eller dit: och folket som hade flytt mot vildmarken vände sig om mot förföljarna.

Jos 8:21 Och när Josua och hela Israel såg att bakhållet hade intagit staden, och att röken från staden steg upp, då vände de tillbaka, och dräpte männen i Ai.

Jos 8:22 Och de andra gick ut ur staden mot dem; så att de kom mitt emellan Israel, några på denna sidan och några på den andra sidan: och de slog dem, så att de inte lät någon av dem bli kvar eller undkomma.

Jos 8:23 Men Ai´s kung tog de levande, och förde honom till Josua.

Jos 8:24 Och det skedde, när Israel hade gjort slut på att slå alla Ai´s invånare på fältet, i vildmarken dit de hade förföljt dem, och när de alla hade fallit för svärdets egg, tills de var förintade, att hela Israel vände tillbaka till Ai, och slog staden med svärdets egg.

Jos 8:25 Och var det, att alla som föll den dagen, både män och kvinnor, var tolv tusen, ja alla Ai´s män.

Jos 8:26 Ty Josua drog inte tillbaka sin hand, med vilken han hade räckt ut spjutet, förrän han helt hade förgjort alla Ai´s invånare.

Jos 8:27 Endast boskapen och bytet från den staden tog Israel som byte åt sig själva, enligt HERRENS ord som han hade befallt Josua.

Jos 8:28 Och Josua brände Ai, och gjorde den till en ruinhög för evigt, ja till en ödemark intill denna dag.

Jos 8:29 Och Ai´s kung hängde han på ett träd till aftonen: och så snart solen hade gått ner, befallde Josua att de skulle ta ner hans kropp från trädet, och kasta den vid ingången till stadens port, och resa däröver en stor stenhög, som finns kvar intill denna dag.

Jos 8:30 ¶ Då byggde Josua ett altare åt HERREN Israels Gud på berget Ebal, *

Jos 8:31 Såsom Mose HERRENS tjänare hade befallt Israels barn, såsom det är skrivet i Mose lagbok, ett altare av hela stenar, över vilka ingen människa hade lyft något järn: och de offrade därpå brännoffer åt HERREN, och frambar gemenskapsoffer. *

Jos 8:32 ¶ Och han skrev där på stenarna en avskrift av Mose lag, som han hade skrivit inför Israels barn.

Jos 8:33 Och hela Israel, och deras äldste, och tillsyningsmän, och domare, stod på denna sidan av arken och på den andra sidan inför prästerna, Leviterna, som bar HERRENS förbundsark, både främlingen, och han som var född bland dem; hälften av dem mittemot berget Gerisim, och hälften mittemot berget Ebal; såsom Mose HERRENS tjänare tidigare hade befallt, för att de skulle välsigna Israels folk.

Jos 8:34 Och därefter läste han alla lagens ord, välsignelserna och förbannelserna, helt enligt allt som är skrivet i lagboken.

Jos 8:35 Det fanns inte ett ord av allt vad Mose hade befallt, som Josua inte läste inför hela Israels församling, med kvinnorna, och de små barnen, och främlingarna som vistades ibland dem.

SKJVB™ – marginalnoter till Josua kap. 8

SVENSKA KJV BIBELN™

Förklaringar till texten i KJV med fokus på ordval, översättning till svenska, mått och enheter, samt hänvisningar till parallella Bibelställen.

v. 1 [*Språknot: Stridsfolket” återger KJV:s ”the people of war” och betecknar den del av folket som var stridsduglig och mobiliserad för krig, inte hela befolkningen.]

v. 3 [*Språknot: ”Tappra stridsmän” återger KJV:s mighty men of valour och betecknar särskilt dugliga och tappert beprövade krigare, inte stridsfolket i allmänhet.]

v. 30 [*Notering: Berget Ebal nämns här som platsen där Josua bygger ett altare åt HERREN och låter skriva lagen, i direkt lydnad mot Mose befallning (5 Mos 27:4–8). Berget Ebal är i Skriften särskilt förknippat med förbannelsen, i kontrast till berget Gerisim, som är förknippat med välsignelsen (5 Mos 11:29; 27:11–13). Att altaret byggs just på Ebal visar att försoning och lydnad går före välsignelse. Innan folket mottar välsignelsen, erkänns lagens krav och domens allvar. Offren som frambars brännoffer och gemenskapsoffer; vittnar om att tillträdet till landet och segern inte vilar på militär framgång, utan på förbundets villkor och Guds nåd. Att lagen skrivs offentligt på sten och läses högt inför hela församlingen; män, kvinnor, barn och främlingar; understryker att Israel nu formellt tar landet i besittning som ett lydigt förbundsfolk, bundet av samma lag som gavs genom Mose. Jfr 5 Mos 27:4–8; Jos 8:32–35; Ps 119:89.]

v. 31 [*Språknot: Gemenskapsoffer återger KJV:s peace offerings (hebr. šĕlāmîm) och betecknar ett offer som uttrycker försoning, frid och gemenskap med Gud.]


© Bibelbiblioteket™ - Bibeln.Online: 1611 AV, den Auktoriserade King James Version - Svenska utgåvan - Svenska KJV Bibeln™

Josua, välj kapitel:

1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ 23 ⎜ 24 TOP
SVENSKA KJV BIBELN

JOSUA, KAPITEL 9

1 Kungarna förenar sig mot Israel. 3 Gibeoniterna skaffar sig genom list ett förbund. 16 För vilket de döms till evig träldom.


Jos 9:1 OCH det skedde, när alla kungar som var på denna sidan Jordan, i kullarna, och i dalarna, och i alla ytterlanden vid det stora havet mitt emot Libanon, Hetiterna, och Amoréerna, och Kanaanéerna, och Perisséerna, och Hiviterna, och Jebuséerna, hörde detta;

Jos 9:2 Att de samlade sig tillsammans, för att strida mot Josua och mot Israel, med ett sinne.

Jos 9:3 ¶ Men när Gibeons invånare hörde vad Josua hade gjort med Jeriko och med Ai,

Jos 9:4 Handlade de listigt, och gick i väg och gjorde som om de vore ambassadörer, och de tog gamla säckar på sina åsnor, och vinflaskor, gamla, och sönderrivna, och hopsnörda; *

Jos 9:5 Och gamla skor lappade på sina fötter, och gamla kläder på sig; och allt bröd i deras proviant var torrt och mögligt.

Jos 9:6 Och de gick till Josua, till lägret i Gilgal, och sade till honom, och till Israels män, Vi har kommit från ett fjärran land: gör ni nu därför ett förbund med oss.

Jos 9:7 Och Israels män sade till Hiviterna, Kanske bor ni mitt ibland oss; hur skall vi då kunna sluta förbund med er?

Jos 9:8 Och de sade till Josua: Vi är dina tjänare. Och Josua sade till dem: Vilka är ni? och varifrån kommer ni?

Jos 9:9 Och de sade till honom, Från ett mycket avlägset land är dina tjänare kommen på grund av namnet på HERREN din Gud: ty vi har hört ryktet om honom, och allt vad han gjorde i Egypten,

Jos 9:10 Och allt vad han gjorde med Amoréernas två kungar, som var bortom Jordan, med Sihon, kungen i Heshbon, och med Og kungen i Basan, som bodde i Astarot.

Jos 9:11 Därför talade våra äldste och alla invånare i vårt land till oss, och sade, Tag med er proviant för resan, och gå dem till mötes, och säg till dem, Vi är era tjänare: gör ni nu därför ett förbund med oss.

Jos 9:12 Detta vårt bröd tog vi varmt till vår proviant ur våra hus den dag då vi drog ut för att gå till er; men nu, se, det är torrt, och det är mögligt:

Jos 9:13 Och dessa vinflaskor som vi fyllde, var nya; men, se, de är sönderrivna: och dessa våra kläder och våra skor har blivit gamla på grund av den mycket långa resan. *

Jos 9:14 Och männen tog av deras proviant, men de frågade inte efter råd från HERRENS mun.

Jos 9:15 Och Josua slöt fred med dem, och gjorde ett förbund med dem, att de skulle få leva: och församlingens prinsar svor dem en ed.

Jos 9:16 ¶ Och det skedde efter tre dagar sedan de hade slutit förbund med dem, att de fick höra att de var deras grannar, och att de bodde ibland dem.

Jos 9:17 Då bröt Israels barn upp, och kom till deras städer på den tredje dagen. Nu var deras städer Gibeon, och Kefira, och Beerot, och Kirjat-Jearim.

Jos 9:18 Men Israels barn slog dem inte, eftersom församlingens prinsar hade svurit dem en ed vid HERREN Israels Gud. Och hela församlingen knorrade mot prinsarna. *

Jos 9:19 Då sade alla prinsar till hela församlingen, Vi har svurit dem en ed vid HERREN Israels Gud: därför kan vi nu inte röra dem.

Jos 9:20 Detta skall vi göra med dem; vi skall låta dem leva, så att ingen vrede kommer över oss, på grund av den ed som vi har svurit dem.

Jos 9:21 Och prinsarna sade om dem, Låt dem leva; men låt dem vara vedhuggare och vattenbärare för hela församlingen; såsom prinsarna hade lovat dem.

Jos 9:22 ¶ Då kallade Josua på dem, och talade till dem, och sade, Varför har ni bedragit oss, och sagt, Vi bor mycket långt ifrån er; när ni bor ibland oss?

Jos 9:23 Därför är ni nu förbannade, och det skall inte upphöra att finnas bland er trälar, vedhuggare och vattenbärare för min Guds hus.

Jos 9:24 Och de svarade Josua, och sade, Eftersom det blev noggrant berättat för dina tjänare, hur HERREN din Gud hade befallt sin tjänare Mose att ge er hela landet, och att förgöra alla landets invånare inför er, därför fruktade vi mycket för våra liv på grund av er, och gjorde detta.

Jos 9:25 Och nu, se, vi är i din hand: gör, med oss såsom det synes dig gott och rätt.

Jos 9:26 Och så gjorde han med dem, och befriade dem ut ur Israels barns hand, så att de inte dräpte dem.

Jos 9:27 Och Josua gjorde dem den dagen till vedhuggare och vattenbärare för församlingen, och för HERRENS altare, intill denna dag, på den plats som han skulle utvälja.

SKJVB™ – marginalnoter till Josua kap. 9

SVENSKA KJV BIBELN™

Förklaringar till texten i KJV med fokus på ordval, översättning till svenska, mått och enheter, samt hänvisningar till parallella Bibelställen.

v. 4 [*Språknot 1. v. 4: KJV, ”Ambassadors”. Ordet ”Ambassadörer”används här i äldre betydelse av sändebud eller officiella utsända, inte nödvändigtvis diplomater i modern mening. Gibeoniterna utgav sig för att vara representanter från ett fjärran land med rätt att sluta förbund.] 

[*Språknot 2 v. 4: Uttrycket ”wine bottles” återges här med vinflaskor, i trohet mot KJV:s ordval. I 1600-talets engelska hade bottle en bredare betydelse än i modern svenska och avsåg inte endast glasflaskor, utan även skinnsäckar eller lädersäckar för vätskor. I Biblisk och historisk kontext rör det sig alltså om vinsäckar av skinn, vilket framgår av beskrivningen: de var gamla, sönderrivna och hopsnörda. KJV använder samma ord (bottles) även på andra ställen där skinnsäckar tydligt avses (jfr Matt 9:17). Genom att bevara ordet vinflaskor i SKJVB™ följs KJV:s språkbruk, samtidigt som betydelsen klargörs genom sammanhanget och denna språknot. Detta undviker onödig modernisering och bevarar textens historiska stil. Jfr Matt 9:17; Job 32:19.]

v. 13 [*Språknot: Uttrycket ”wine bottles” återges här med vinflaskor, i trohet mot KJV:s ordval. I 1600-talets engelska hade bottle en bredare betydelse än i modern svenska och avsåg inte endast glasflaskor, utan även skinnsäckar eller lädersäckar för vätskor. I Biblisk och historisk kontext rör det sig alltså om vinsäckar av skinn, vilket framgår av beskrivningen: de var gamla, sönderrivna och hopsnörda. KJV använder samma ord (bottles) även på andra ställen där skinnsäckar tydligt avses (jfr Matt 9:17). Genom att bevara ordet vinflaskor i SKJVB™ följs KJV:s språkbruk, samtidigt som betydelsen klargörs genom sammanhanget och denna språknot. Detta undviker onödig modernisering och bevarar textens historiska stil. Jfr Matt 9:17; Job 32:19.]

v. 18 [*Språknot: Knorrade återger KJV:s murmured och betecknar lågmält men utbrett missnöje i opposition mot Guds ordning eller hans ledare.]


© Bibelbiblioteket™ - Bibeln.Online: 1611 AV, den Auktoriserade King James Version - Svenska utgåvan - Svenska KJV Bibeln™

Josua, välj kapitel:

1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ 23 ⎜ 24 TOP
SVENSKA KJV BIBELN

JOSUA, KAPITEL 10

1 Fem kungar för krig mot Gibeon. 6 Josua räddar det. 10 Gud strider mot dem med hagelstenar. 12 Solen och månen står stilla på Josuas ord. 16 De fem kungarna stängs in i en grotta. 21 De förs fram, 24 behandlas med förakt, 26 och hängs. 28 Ytterligare sju kungar besegras. 43 Josua återvänder till Gilgal.


Jos 10:1 OCH det skedde, när Adoni-Sedek Jerusalems kung hörde hur Josua hade intagit Ai, och fullständigt förgjort det; såsom han hade gjort med Jeriko och dess kung, så hade han gjort med Ai och dess kung; och hur Gibeons invånare hade slutit fred med Israel, och var ibland dem;

Jos 10:2 Att de blev mycket rädda, eftersom Gibeon var en stor stad, lik en av kungastäderna, och eftersom den var större än Ai, och alla dess män var tappra.

Jos 10:3 Därför sände Jerusalems kung Adoni-Sedek till Hebrons kung Hoham, och till Jarmuts kung Piram, och till Lakis’ kung Jafia, och till Eglons kung Debir, och sade,

Jos 10:4 Kom upp till mig, och hjälp mig, så att vi kan slå Gibeon: ty det har slutit fred med Josua och med Israels barn.

Jos 10:5 Då samlade sig de fem Amoréiska kungarna, Jerusalems kung, Hebrons kung, Jarmuts kung, Lakis’ kung, och Eglons kung, och de drog upp, de och alla deras härar, och slog läger framför Gibeon, och förde krig mot det.

Jos 10:6 ¶ Och Gibeons män sände bud till Josua i lägret i Gilgal, och sade, Släpp inte din hand från dina tjänare; kom snabbt upp till oss, och rädda oss, och hjälp oss: ty alla Amoréernas kungar som bor i bergen har samlat sig mot oss.

Jos 10:7 Då drog Josua upp från Gilgal, han, och allt stridsfolket med honom, och alla tappra stridsmän.

Jos 10:8 ¶ Och HERREN sade till Josua, Frukta dem inte: ty jag har givit dem i din hand; det skall icke finnas en enda man bland dem som kan stå inför dig.

Jos 10:9 Därför kom Josua plötsligt till dem, och gick upp från Gilgal hela natten.

Jos 10:10 Och HERREN slog dem i förvirring inför Israel, och slog dem med ett stort nederlag vid Gibeon, och förföljde dem på vägen som går upp till Bet-Horon och slog dem ända till Aseka och till Makkeda. *

Jos 10:11 Och det skedde, medan de flydde för Israel, och var på nedgången till Bet-Horon, att HERREN kastade stora stenar från himmelen över dem ända till Aseka, så att de dog: de som dog genom hagelstenarna var fler än de som Israels barn dödade med svärd.

Jos 10:12 ¶ Då talade Josua till HERREN den dag då HERREN gav Amoréerna i Israels hand, och han sade inför Israels åsyn, Sol, stå du stilla över Gibeon; och du, Måne, i Ajalons dal.

Jos 10:13 Och solen stod stilla, och månen stannade, till dess att folket hade hämnats på sina fiender. Är inte detta skrivet i Jashers bok? Och solen stod stilla mitt på himmelen, och skyndade inte att gå ner på omkring en hel dag. *

Jos 10:14 Och det fanns ingen dag lik den varken förr eller senare, då HERREN hörsammade en människas röst: ty HERREN stred för Israel.

Jos 10:15 ¶ Därefter återvände Josua, och hela Israel med honom, till lägret i Gilgal.

Jos 10:16 Men dessa fem kungar flydde, och gömde sig i en grotta vid Makkeda.

Jos 10:17 Och det blev berättat för Josua, och man sade, De fem kungarna är funna gömda i en grotta vid Makkeda.

Jos 10:18 Då sade Josua, Rulla stora stenar för grottans öppning, och sätt män där för att bevaka dem:

Jos 10:19 Men stanna inte själva, utan förfölj era fiender, och slå deras eftertrupp; låt dem inte komma in i sina städer: ty HERREN er Gud har givit dem i er hand.

Jos 10:20 Och det skedde, när Josua och Israels barn hade gjort slut på dem med ett mycket stort nederlag, till dess de var förgjorda, att de som återstod flydde in i befästa städer.

Jos 10:21 Och allt folket återvände i fred till lägret till Josua i Makkeda: ingen rörde sin tunga mot någon av Israels barn.

Jos 10:22 Då sade Josua, Öppna grottans mun, och för ut de fem kungarna till mig ur grottan.

Jos 10:23 Och de gjorde så och förde ut till honom de fem kungarna ur grottan, Jerusalems kung, Hebrons kung, Jarmuts kung, Lakis’ kung och Eglons kung.

Jos 10:24 Och det skedde, när de förde ut dessa kungar till Josua, att Josua kallade på alla Israels män, och sade till befälhavarna över stridsmännen som hade gått med honom, Kom fram, och sätt era fötter på dessa kungars halsar. Och de kom fram, och satte sina fötter på deras halsar.

Jos 10:25 Och Josua sade till dem, Frukta inte, och var inte förskräckta, var starka och frimodiga: ty så skall HERREN göra med alla era fiender mot vilka ni strider.

Jos 10:26 Därefter slog Josua dem, och dödade dem, och hängde dem på fem träd: och de hängde på träden till kvällen.

Jos 10:27 Och det skedde, när solen gick ned, att Josua befallde, och de tog ner dem från träden, och kastade dem i grottan där de hade gömt sig, och lade stora stenar vid grottans mynning, som kvarstår än i dag.

Jos 10:28 Och samma dag intog Josua Makkeda, och slog det med svärdsegg, och dess kung förgjorde han fullständigt, dem, och alla själar som var där; han lät ingen bli kvar: och han gjorde med Makkedas kung såsom han hade gjort med Jerikos kung.

Jos 10:29 Därefter drog Josua vidare från Makkeda, och hela Israel med honom, till Libna, och stred mot Libna:

Jos 10:30 Och HERREN gav också det, och dess kung i Israels hand; och han slog det med svärdsegg, och alla själar som var där; han lät ingen bli kvar i det; utan gjorde med dess kung såsom han hade gjort med Jerikos kung.

Jos 10:31 ¶ Sedan drog Josua vidare från Libna, och hela Israel med honom, till Lakis, och slog läger mot det, och stred mot det:

Jos 10:32 Och HERREN gav Lakis i Israels hand, och de intog det på den andra dagen, och slog det med svärdsegg, och alla själar som var där, i allt såsom han hade gjort med Libna.

Jos 10:33 ¶ Då drog Gesers kung Horam upp för att hjälpa Lakis; men Josua slog honom och hans folk, till dess han inte lämnade någon kvar.

Jos 10:34 ¶ Och från Lakis drog Josua vidare till Eglon, och hela Israel med honom; och de slog läger mot det, och stred mot det:

Jos 10:35 Och de intog det samma dag, och slog det med svärdsegg, och alla själar som var där förgjorde han fullständigt den dagen, såsom han hade gjort med Lakis.

Jos 10:36 Därefter drog Josua upp från Eglon, och hela Israel med honom, till Hebron; och de stred mot det:

Jos 10:37 Och de intog det, och slog det med svärdsegg, dess kung, och alla dess städer, och alla själar som var där; han lät ingen bli kvar, såsom han hade gjort med Eglon, utan förgjorde det fullständigt och alla själar som var där.

Jos 10:38 ¶ Sedan återvände Josua, och hela Israel med honom, till Debir; och stred mot det:

Jos 10:39 Och han intog det, och dess kung, och alla dess städer; och de slog dem med svärdsegg, och förgjorde fullständigt alla själar som var där; han lät ingen bli kvar: såsom han hade gjort med Hebron, så gjorde han med Debir, och dess kung; och såsom han hade gjort med Libna, och dess kung.

Jos 10:40 ¶ Så slog Josua hela landet bergsbygden, och sydlandet, och låglandet, och sluttningarna, och alla deras kungar: han lät ingen bli kvar, utan förgjorde fullständigt allt som andades, såsom HERREN Israels Gud hade befallt.

Jos 10:41 Och Josua slog dem från Kades-Barnea ända till Gaza, och hela Gosens land, ända till Gibeon.

Jos 10:42 Och alla dessa kungar och deras land intog Josua vid ett tillfälle, eftersom HERREN Israels Gud stred för Israel.

Jos 10:43 Och Josua återvände, och hela Israel med honom, till lägret i Gilgal.

SKJVB™ – marginalnoter till Josua kap. 10

SVENSKA KJV BIBELN™

Förklaringar till texten i KJV med fokus på ordval, översättning till svenska, mått och enheter, samt hänvisningar till parallella Bibelställen.

v. 10 [*Språknot: ”ett stort nederlag”. Great slaughter i KJV betecknar ett omfattande och avgörande nederlag med stort manfall ” dödade med svärd” (v. 11), ofta som följd av HERRENS ingripande hagelstenar (v. 1). Jmf. Websters 1828 Slaughter: I allmänhet, ett dödande. Tillämpat på män betyder slaughter vanligtvis stor förstörelse av liv genom våldsamma medel, såsom dödandet av män i strid.]

v. 13 [*Notering: KJV,the book of Jasher”.Hänvisningen till Jasherboken i Josua 10:13 och 2 Sam 1:18, innebär inte att någon del av den heliga Skriften saknas. Bibeln hänvisar vid flera tillfällen till samtida historiska eller profetiska källor som aldrig var avsedda att bevaras som inspirerad Skrift (jfr 4 Mos 21:14; 1 Kung 14:19; 2 Krön 9:29). Den Helige Ande har bevarat exakt de skrifter Gud vill att hans folk skall ha som helig kanon (2 Tim 3:15–17; 2 Pet 1:3). Att andra skrifter nämns betyder inte att de var inspirerade, auktoritativa eller nödvändiga för tron. Namnet Jasher kommer av hebreiska yāšār (”rättfärdig”, ”upprätt”). Hänvisningen skall förstås som ett historiskt vittnesbörd, inte som en uppmaning att söka eller återskapa någon förlorad skrift. Moderna skrifter som bär namnet ”Jasher” saknar koppling till den Bibliska hänvisningen och har ingen relevans eller auktoritet i förhållande till Guds ord. Jfr Ords 30:6; Upp 22:18]


© Bibelbiblioteket™ - Bibeln.Online: 1611 AV, den Auktoriserade King James Version - Svenska utgåvan - Svenska KJV Bibeln™

Josua, välj kapitel:

1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ 23 ⎜ 24 TOP
SVENSKA KJV BIBELN

JOSUA, KAPITEL 11

1 Olika kungar övervinns vid Meroms vatten. 10 Hasor tas och bränns. 16 Hela landet intas av Josua. 21 Anakiterna utrotas.


Jos 11:1 OCH det skedde, när Hasors kung Jabin hörde detta, att han sände till Madons kung Jobab, och till Shimrons kung, och till Aksafs kung,

Jos 11:2 Och till kungarna som bodde norr om bergen, och på slätterna söder om Kinneret, och i dalen, och i Dors ytterland mot väster, *

Jos 11:3 Och till Kanaanéerna i öster och i väster, och till Amoréerna, och Hetiterna, och Perisséerna, och Jebuséerna i bergen, och till Hiviterna under Hermon i Mispas land.

Jos 11:4 Och de drog ut, de och alla deras härar med dem, ett talrikt folk, talrikt såsom sanden vid havets strand, med mycket hästar och stridsvagnar.

Jos 11:5 Och när alla dessa kungar hade samlats, kom de och slog läger tillsammans vid Meroms vatten, för att strida mot Israel.

Jos 11:6 ¶ Då sade HERREN till Josua, Frukta dem inte: ty i morgon vid denna tid skall jag utlämna dem alla slagna inför Israel: du skall skära av deras hästars hasor, och bränna deras stridsvagnar i eld. *

Jos 11:7 Så kom Josua, och allt stridsfolket med honom, plötsligt över dem vid Meroms vatten; och de föll över dem.

Jos 11:8 Och HERREN gav dem i Israels hand, och de slog dem, och förföljde dem ända till Stora Sidon, och till Misrefot-Majim, och till Mispas dal österut; och de slog dem, tills de inte lämnade någon kvar.

Jos 11:9 Och Josua gjorde med dem såsom HERREN hade befallt honom: han skar av hasorna på deras hästar, och brände deras stridsvagnar i eld.

Jos 11:10 ¶ Och Josua vände vid den tiden tillbaka, och intog Hasor, och slog dess kung med svärdet: ty Hasor var fordom huvudet för alla dessa riken.

Jos 11:11 Och de slog alla själar som var där med svärdsegg, och förgjorde dem fullständigt: ingen som andades blev kvar: och Hasor brände han med eld.

Jos 11:12 Och alla dessa kungars städer, och alla deras kungar, intog Josua, och slog dem med svärdsegg, och förgjorde dem fullständigt, såsom HERRENS tjänare Mose hade befallt.

Jos 11:13 Men vad gäller de städer som ännu stod kvar befästa, brände Israel inte, utom Hasor allena; den brände Josua.

Jos 11:14 Och allt byte i dessa städer, och boskapen, tog Israels barn till byte åt sig själva; men alla människor slog de med svärdsegg, tills de hade förgjort dem, de lämnade ingen som andades.

Jos 11:15 ¶ Såsom HERREN hade befallt Mose sin tjänare, så hade Mose befallt Josua, och så gjorde Josua; han lämnade inget ogjort av allt det som HERREN hade befallt Mose.

Jos 11:16 Så tog Josua hela landet: kullarna, och hela sydlandet, och hela Gosens land, och dalen, och slätten, och Israels bergsbygd, och dess dal;

Jos 11:17 Ända från berget Halak, som stiger upp mot Seir, ända till Baal-Gad i Libanondalen under berget Hermon: och alla deras kungar tog han, och slog dem, och dödade dem.

Jos 11:18 Under lång tid förde Josua krig mot alla dessa kungar.

Jos 11:19 Det fanns ingen stad som slöt fred med Israels barn, utom Hiviterna, Gibeons invånare: alla andra tog de i strid.

Jos 11:20 Ty det var från HERREN att deras hjärtan förhärdades, så att de kom mot Israel i strid, för att han skulle förgöra dem fullständigt, så att de inte skulle få någon nåd, utan för att han skulle förgöra dem, såsom HERREN hade befallt Mose.

Jos 11:21 ¶ Och vid den tiden kom Josua, och utrotade Anakiterna från bergen, från Hebron, från Debir, från Anab, från hela Juda bergsbygd, och från hela Israels bergsbygd: Josua förgjorde dem fullständigt tillsammans med deras städer.

Jos 11:22 Det blev inga Anakiter kvar i Israels barns land: endast i Gaza, i Gat, och i Asdod, blev några kvar.

Jos 11:23 Så tog Josua hela landet, alldeles såsom HERREN hade sagt till Mose; och Josua gav det till arvedel åt Israel efter deras stammar, enligt deras indelning. Och landet fick vila från krig.

SKJVB™ – marginalnoter till Josua kap. 11

SVENSKA KJV BIBELN™

Förklaringar till texten i KJV med fokus på ordval, översättning till svenska, mått och enheter, samt hänvisningar till parallella Bibelställen.

v. 2 [*Språknot: I Josua 11:2 återger ytterland KJV:s coasts, som här inte syftar på havskust i modern mening, utan på ytterområden, gränstrakter eller perifera regioner. I äldre engelska (1600-talets språkbruk) betecknade coasts ofta ett lands utkanter eller yttersta delar, oavsett om de låg vid havet eller inte. I detta sammanhang avses de västliga och perifera områdena kring Dor, alltså Kanaans randzoner mot Medelhavet. Översättningen ytterland bevarar KJV:s geografiska och begreppsliga precision och undviker missförstånd som ordet kustlätt ger i modern svenska. Jfr samma bruk i Jos 9:1; 12:23; 13:3; samt konsekvent användning av ytterland / ytterlanden som svensk norm i SKJVB™ för KJV:s coasts.]

v. 6 [*Språknot v. 6, 9: Att skära av hästarnas hasor gjorde dem varaktigt obrukbara i strid. Åtgärden hindrade Israel från att ta över hedniska stridsmedel (jfr 5 Mos 17:16; Ps 20:8).]


© Bibelbiblioteket™ - Bibeln.Online: 1611 AV, den Auktoriserade King James Version - Svenska utgåvan - Svenska KJV Bibeln™

Josua, välj kapitel:

1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ 23 ⎜ 24 TOP
SVENSKA KJV BIBELN

JOSUA, KAPITEL 12

1 De två kungar vilkas länder Mose tog och fördelade. 7 De en och trettio kungarna på andra sidan Jordan som Josua slog.


Jos 12:1 OCH detta är de kungar i landet, som Israels barn slog, och tog deras land i besittning bortom Jordan mot solens uppgång, från floden Arnon ända till berget Hermon, och hela slätten i öster:

Jos 12:2 Sihon Amoréernas kung, som bodde i Hesbon, och härskade från Aroer, som ligger vid Arnonflodens strand, och från mitten av floden, och över halva Gilead, ända till floden Jabbok, som är Ammons barns gräns;

Jos 12:3 Och från slätten ända till Kinnerets sjö i öster, och till slättens hav, ja saltahavet i öster, vägen till Bet-Jesimot; och från söder, under Asdot-Pisga:

Jos 12:4 ¶ Och området för Og Basans kung, som var kvar av jättarnas återstod, han som bodde i Ashtarot och i Edrei,

Jos 12:5 Och som regerade på berget Hermon, och i Salka, och i hela Basan, ända till Geshuriternas och Maakatiternas gräns, och över halva Gilead, gränsen mot Sihon Hesbons kung.

Jos 12:6 Dessa slog Mose HERRENS tjänare och Israels barn: och Mose HERRENS tjänare gav det till besittning åt Rubeniterna, och Gaditerna, och halva Manasse stam.

Jos 12:7 ¶ Och detta är de kungar i landet som Josua och Israels barn slog på denna sida Jordan i väster, ända från Baal-Gad i Libanondalen ända till berget Halak, som stiger upp mot Seir; detta gav Josua till Israels stammar till besittning efter deras indelningar;

Jos 12:8 I bergen, och i dalarna, och på slätterna, och vid källorna, och i vildmarken, och i sydlandet; Hetiterna, Amoréerna, och Kanaanéerna, Perisséerna, Hiviterna, och Jebuséerna:

Jos 12:9 ¶ Kungen av Jeriko, en; kungen av Ai, som ligger vid Bet-el, en;

Jos 12:10 Kungen av Jerusalem, en; kungen av Hebron, en;

Jos 12:11 Kungen av Jarmut, en; kungen av Lakis, en;

Jos 12:12 Kungen av Eglon, en; kungen av Gezer, en;

Jos 12:13 Kungen av Debir, en; kungen av Geder, en;

Jos 12:14 Kungen av Horma, en; kungen av Arad, en;

Jos 12:15 Kungen av Libna, en; kungen av Adullam, en;

Jos 12:16 Kungen av Makkeda, en; kungen av Betel, en;

Jos 12:17 Kungen av Tappua, en; kungen av Hefer, en;

Jos 12:18 Kungen av Afek, en; kungen av Lasharon, en;

Jos 12:19 Kungen av Madon, en; kungen av Hasor, en;

Jos 12:20 Kungen av Shimron-Meron, en; kungen av Aksaf, en;

Jos 12:21 Kungen av Ta’anak, en; kungen av Megiddo, en;

Jos 12:22 Kungen av Kedes, en; kungen av Jokneam vid Karmel, en;

Jos 12:23 Kungen av Dor i Dors ytterland, en; kungen över folkstammarna i Gilgal, en; *

Jos 12:24 Kungen av Tirsa, en; alla kungarna trettio och en.

SKJVB™ – marginalnoter till Josua kap. 12

SVENSKA KJV BIBELN™

Förklaringar till texten i KJV med fokus på ordval, översättning till svenska, mått och enheter, samt hänvisningar till parallella Bibelställen.

v. 23 [*Språknot: Ordet ytterland i SKJVB™ återger KJV:s coasts, som i äldre engelska inte i första hand betyder kust, utan ytterområde, gränstrakt eller perifert land. Jfr Jos 1:4; 9:1; 10:40; 13:3; 18:5; Jes 66:19; Matt 2:16.]


© Bibelbiblioteket™ - Bibeln.Online: 1611 AV, den Auktoriserade King James Version - Svenska utgåvan - Svenska KJV Bibeln™

Josua, välj kapitel:

1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ 23 ⎜ 24 TOP
SVENSKA KJV BIBELN

JOSUA, KAPITEL 13

1 Gränserna för det land som ännu inte är erövrat. 8 Arvedelen för de två stammarna och den halva. 14. 33 HERREN och hans offer är Levis arvedel. 15 Gränserna för Rubens arvedel. 22 Bileam dräps. 24 Gränserna för Gads arvedel, 29 och för Manasses halva stam.


Jos 13:1 OCH Josua var gammal och kommen till hög ålder; och HERREN sade till honom, Du är gammal och kommen till hög ålder, och ännu återstår mycket land att inta.

Jos 13:2 Detta är det land som ännu återstår: alla Filistéernas gränser, och hela Gesuriternas land,

Jos 13:3 Från Sihor, som ligger framför Egypten, ända till Ekrons gräns norrut, vilket räknas till Kanaanéerna: de fem Filisteiska hövdingarna: Gassiterna, och Asdoderna, Askelonerna, Gittiterna, och Ekroniterna; även Aviterna:

Jos 13:4 Från söder, hela Kanaanéernas land, och Meara som ligger vid Sidonierna, ända till Afek, till Amoréernas gräns:

Jos 13:5 Och Gibliternas land, och hela Libanon, mot solens uppgång, från Baal-Gad under berget Hermon ända till ingången till Hamat.

Jos 13:6 Alla invånare i bergsbygden från Libanon ända till Misrefot-Majim, och alla Sidonier, dem skall jag driva bort från Israels barn: dela nu detta land genom lott åt Israel till arvedel, såsom jag har befallt dig.

Jos 13:7 Fördela nu detta land till arvedel åt de nio stammarna, och halva Manasse stam,

Jos 13:8 Tillsammans med Rubeniterna och Gaditerna, som redan har fått sin arvedel, vilken Mose gav dem bortom Jordan i öster, såsom Mose HERRENS tjänare gav dem;

Jos 13:9 Från Aroer, som ligger vid Arnonflodens strand, och staden som ligger mitt i floden, och hela slätten vid Medeba ända till Dibon;

Jos 13:10 Och alla städer som tillhörde Sihon Amoréernas kung, som regerade i Hesbon, ända till Ammons barns gräns;

Jos 13:11 Och Gilead, och Geshuriternas och Maakatiternas gräns, och hela berget Hermon, och hela Basan ända till Salka;

Jos 13:12 Hela Ogs rike i Basan, han som regerade i Ashtarot och i Edrei, och som var kvar av jättarnas återstod: dem slog Mose, och drev bort.

Jos 13:13 Men Israels barn drev inte bort Geshuriterna och Maakatiterna: och Geshuriterna och Maakatiterna bor mitt ibland Israeliterna ända till denna dag.

Jos 13:14 Endast åt Levi stam gav han ingen arvedel; HERRENS Israels Guds eldsoffer är deras arvedel, såsom han hade sagt till dem.

Jos 13:15 ¶ Och Mose gav arvedel åt Rubeniternas stam efter deras familjer.

Jos 13:16 Deras ytterland sträckte sig från Aroer, som ligger vid Arnonflodens strand, och staden som ligger mitt i floden, och hela slätten vid Medeba; *

Jos 13:17 Hesbon, och alla dess städer på slätten; Dibon, och Bamot-Baal, och Bet-Baal-Meon,

Jos 13:18 Och Jahas, och Kedemot, och Mefa’at,

Jos 13:19 Och Kirjataim, och Sibma, och Seret-Hashahar på berget i dalen,

Jos 13:20 Bet-Peor och Asdot-Pisga och Bet-Jesimot,

Jos 13:21 Och alla städer på slätten, och hela Sihons rike Amoréernas kung, som regerade i Hesbon, honom slog Mose tillsammans med Midjans prinsar, Evi, och Rekem, och Sur, och Hur, och Reba, som var Sihons hövdingar, som bodde i landet.

Jos 13:22 ¶ Bileam Beors son, sanningssägaren, dödade Israels barn också med svärd tillsammans med dem som blev slagna. *

Jos 13:23 Och Rubeniternas gräns var Jordan, och dess gränsland. Detta var Rubeniternas arvedel efter deras familjer, städerna och dess byar.

Jos 13:24 Och Mose gav arvedel till Gads stam, nämligen till Gads barn efter deras familjer.

Jos 13:25 Deras ytterland var Jaser, och alla Gileads städer, och halva Ammons barns land, ända till Aroer som ligger framför Rabba; *

Jos 13:26 Och från Hesbon till Ramat-Mispe, och Betonim; och från Mahanaim till Debirs gräns;

Jos 13:27 Och i dalen, Bet-Aram, och Bet-Nimra, och Sukkot, och Safon, resten av Sihons rike Hesbons kung, med Jordan och dess gräns, ända till kanten av Kinnerets sjö bortom Jordan i öster.

Jos 13:28 Detta är Gaditernas arvedel efter deras familjer, städerna, och deras byar.

Jos 13:29 ¶ Och Mose gav arvedel åt halva Manasse stam: och detta var besittningen för halva Manasse barns stam efter deras familjer.

Jos 13:30 Deras ytterland var från Mahanaim, hela Basan, hela Ogs rike Basans kung, och alla Jairs byar, som ligger i Basan, sextio städer: *

Jos 13:31 Och halva Gilead, och Ashtarot, och Edrei, städer i Ogs rike i Basan; detta tillhörde Makir Manasses son, åt hälften av Makirs barn efter deras familjer.

Jos 13:32 Detta är de länder som Mose fördelade till arvedel på Moabs slätter bortom Jordan, vid Jeriko, österut.

Jos 13:33 Men åt Levi stam gav Mose ingen arvedel: HERREN Israels Gud var deras arvedel, såsom han hade sagt till dem.

SKJVB™ – marginalnoter till Josua kap. 13

SVENSKA KJV BIBELN™

Förklaringar till texten i KJV med fokus på ordval, översättning till svenska, mått och enheter, samt hänvisningar till parallella Bibelställen.

v. 16, (25, 30) [*Språknot: Ordet ytterland återger KJV:s coast, som i äldre engelska inte främst syftar på kust, utan på ytterområde, gränstrakt eller territoriell utsträckning. I Josua 13:25 och 13:30 avser ytterland de yttre landområden som markerar en stams geografiska räckvidd, inklusive städer, bygder och gränszoner. Uttrycket beskriver alltså ett områdes utsträckning och gränser, inte nödvändigtvis land vid havet. Denna användning speglar både hebreiskans betydelse (gevul / teḥûm) och 1600-talets engelska språkbruk i KJV. Jfr Jos 18:5; Jos 19:1; 5 Mos 19:3.]

v. 22 [*Språknot:  ”The Soothsayer” (”Sanningssägaren”) är sammansatt av två delar från fornengelskan: (1) ”sooth” och (2) ”sayer”. – 1. Ordet sōþ betyder sanning, verklighet eller det som är sant och ordet kommer från den germanska roten santh-, som också är grunden till svenska ord som sann och sanning. – 2. Sægere betyder den som säger eller talare. Det är en substantivform från verbet secgan (att säga). Detta ord har rötter i den germanska språkgruppen, relaterat till svenska säga och tyska sagen. – Under fornengelsk och medelengelsk tid användes ”soothsayer” bokstavligen för att beteckna en sanningssägare – någon som talade sanning eller förmedlade visdom. – Ordet utvecklades senare till att betyda ”spåman” eller ”siare”, särskilt i kontexten av att förutsäga framtiden. (Se Jesaja 2:6; Daniel 4:7; 5:7; 5:11; Mika 5:1; Josua 13:22; i Apostlagärningarna 16:16).]


© Bibelbiblioteket™ - Bibeln.Online: 1611 AV, den Auktoriserade King James Version - Svenska utgåvan - Svenska KJV Bibeln™

Josua, välj kapitel:

1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ 23 ⎜ 24 TOP
SVENSKA KJV BIBELN

JOSUA, KAPITEL 14

1 De nio stammarna och den halva skall få sin arvedel genom lottkastning. 6 Kaleb erhåller Hebron genom särskilt privilegium.


Jos 14:1 OCH detta är de länder som Israels barn tog i arv i Kanaans land, vilka prästen Eleasar, och Josua Nuns son, och huvudmännen för Israels barns stammars fäder, delade ut till dem till arvedel.

Jos 14:2 Genom lott föll deras arvedel, såsom HERREN hade befallt genom Mose hand, åt de nio stammarna, och den halva stammen.

Jos 14:3 Ty Mose hade gett arvedel åt två stammar och en halv stam bortom Jordan: men åt Leviterna gav han ingen arvedel ibland dem.

Jos 14:4 Ty Josefs barn var två stammar, Manasse och Efraim: därför gav de ingen andel i landet åt Leviterna, utom städer att bo i, med deras betesmarker för deras boskap och för deras egendom.

Jos 14:5 Såsom HERREN hade befallt Mose, så gjorde Israels barn, och de delade landet.

Jos 14:6 ¶ Då kom Juda barn fram till Josua i Gilgal: och Kaleb Jefunnes son Kenisséen sade till honom, Du vet vad HERREN sade till Mose gudsmannen i Kades-Barnea angående mig och dig.

Jos 14:7 Fyrtio år gammal var jag när Mose, HERRENS tjänare sände mig från Kades-Barnea för att bespeja landet; och jag förde honom tillbaka besked såsom det var i mitt hjärta.

Jos 14:8 Men mina bröder som gick upp med mig fick folkets hjärta att smälta: jag däremot följde HERREN min Gud helhjärtat.

Jos 14:9 Och Mose svor den dagen, och sade, Sannerligen det land som din fot har trampat skall bli din arvedel, och dina barns för evigt, eftersom du helhjärtat har följt HERREN min Gud.

Jos 14:10 Och nu, se, HERREN har hållit mig vid liv, såsom han sade, dessa fyrtiofem år, alltifrån den tid då HERREN talade detta ord till Mose, medan Israels barn vandrade i vildmarken: och nu, se, jag är i dag åttiofem år gammal.

Jos 14:11 Än i dag är jag lika stark som den dag då Mose sände mig: såsom min kraft var då, så är min kraft nu, både till strid, till att dra ut, och till att komma in.

Jos 14:12 Så giv mig nu detta bergsland, som HERREN talade om den dagen; ty du hörde den dagen hur Anakiterna var där, och att städerna var stora och befästa: om HERREN är med mig, skall jag driva bort dem, såsom HERREN har sagt.

Jos 14:13 Då välsignade Josua honom, och gav Hebron till Kaleb Jefunnes son till arvedel.

Jos 14:14 Därför blev Hebron Kalebs, Jefunnes sons Kenisséens arvedel till denna dag, eftersom han helhjärtat följde HERREN Israels Gud.

Jos 14:15 Och Hebrons namn var förut Kirjat-Arba; Arba var en stor man bland Anakiterna. Och landet fick vila från krig.

Josua, välj kapitel:

1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ 23 ⎜ 24 TOP
SVENSKA KJV BIBELN

JOSUA, KAPITEL 15

1 Gränserna för Juda lott. 13 Kalebs arvedel och erövring. 16 Otniel får, för sitt mod, Aksa, Kalebs dotter, till hustru. 18 Hon får en välsignelse av sin fader. 21 Judas städer. 63 Jebusiterna blir inte erövrade.


Jos 15:1 DETTA var den lott som tillföll Juda barns stam efter deras familjer; ända till Edoms gräns Sin vildmark i söder var den yttersta delen av det södra ytterlandet. *

Jos 15:2 Och deras södra gräns gick från stranden av saltahavet, från viken som vetter söderut:

Jos 15:3 Och fortsatte ut på södra sidan till Maaleh-Akrabbims höjd, och gick vidare till Sin, och steg upp på södra sidan till Kades-Barnea, och gick vidare till Hesron, och steg upp till Adar, och gjorde en sväng till Karka:

Jos 15:4 Därifrån gick den vidare mot Asmon, och gick ut till Egyptens flod; och ytterlandets utgångar var vid havet: detta skall vara ert södra ytterland. *

Jos 15:5 Och den östra gränsen var saltahavet, ända till Jordans slut. Och deras gräns i norr började vid havets vik vid Jordans yttersta del:

Jos 15:6 Och gränsen gick upp till Bet-Hogla, och vidare norr om Bet-Araba; och gränsen gick upp till Bohan Rubens sons sten:

Jos 15:7 Och gränsen gick upp mot Debir från Akors dal, och vidare norrut, vänd mot Gilgal, som ligger mittemot uppgången till Adummim, på flodens södra sida: och gränsen gick vidare mot En-Semes vatten, och dess utgångar var vid En-Rogel:

Jos 15:8 Och gränsen gick upp genom Hinnoms sons dal till södra sidan av Jebuséen; det är Jerusalem: och gränsen gick upp till toppen av berget som ligger framför Hinnoms dal västerut, vid slutet av jättarnas dal norrut: *

Jos 15:9 Och gränsen drogs från bergstoppen till vattnets källa i Neftoa, och gick vidare till städerna vid Efrons berg; och gränsen drogs till Baala, det är Kirjat-Jearim:

Jos 15:10 Och gränsen svängde från Baala västerut till berget Seir, och gick vidare till sidan av Jearims berg, det är Kesalon, på norra sidan, och gick ner till Bet-Semes, och vidare till Timna:

Jos 15:11 Och gränsen gick ut till sidan av Ekron norrut: och gränsen drogs till Sikron, och gick vidare till Baalas berg, och gick ut till Jabneel; och gränsens utgångar var vid havet.

Jos 15:12 Och den västra gränsen var det stora havet och dess ytterland. Detta är Juda barns ytterland runt omkring efter deras familjer. *

Jos 15:13 ¶ Och åt Kaleb Jefunnes son gav han en del bland Juda barn, enligt HERRENS befallning till Josua, Arbas stad Anakens fader, det är Hebron.

Jos 15:14 Och Kaleb drev bort därifrån Anakens tre söner: Sesai, och Ahiman, och Talmai, Anakens barn.

Jos 15:15 Och därifrån drog han upp mot Debirs invånare: och Debirs namn var förut Kirjat-Sefer.

Jos 15:16 ¶ Och Kaleb sade, Han som slår Kirjat-Sefer, och intar den, åt honom skall jag ge Aksa min dotter till hustru.

Jos 15:17 Och Otniel Kenas son, Kalebs bror, intog den: och han gav honom Aksa sin dotter till hustru.

Jos 15:18 Och det skedde, när hon kom till honom, att hon eggade honom att be sin far om ett jordstycke: och hon steg av åsnan; då sade Kaleb till henne, Vad önskar du?

Jos 15:19 Hon svarade, Ge mig en välsignelse; ty du har gett mig ett sydland; ge mig också vattenkällor. Och han gav henne de övre källorna, och de nedre källorna.

Jos 15:20 Detta är Juda barns stams arvedel efter deras familjer.

Jos 15:21 Och de yttersta städerna i Juda barns stam mot Edoms ytterland i söder var Kabseel, och Eder, och Jagur, *

Jos 15:22 Och Kinah, och Dimona, och Adada,

Jos 15:23 Och Kedes, och Hasor, och Itnan,

Jos 15:24 Sif, och Telem, och Bealot,

Jos 15:25 Och Hasor-Hadatta, och Kerijot, och Hesron, det är Hasor,

Jos 15:26 Amam, och Sema, och Molada,

Jos 15:27 Hasar-Gadda, och Hesmon, och Bet-Palet,

Jos 15:28 Och Hasar-Sual, och Beer-Seba, och Bisjotja,

Jos 15:29 Baala, och Ijim, och Asem,

Jos 15:30 Och Eltolad, och Kesil, och Horma,

Jos 15:31 Och Siklag, och Madmanna, och Sansanna,

Jos 15:32 Och Lebaot, och Silhim, och Ain, och Rimmon: alla städerna är tjugonio, med deras byar:

Jos 15:33 Och i låglandet, Estaol, och Sorea, och Asna,

Jos 15:34 Och Sanoa, och En-Gannim, Tappua, och Enam,

Jos 15:35 Jarmut, och Adullam, Soko, och Aseka,

Jos 15:36 Och Saraim, och Aditaim, och Gedera, och Gederotaim; fjorton städer med deras byar:

Jos 15:37 Senan, och Hadasa, och Migdal-Gad,

Jos 15:38 Och Dilean, och Mispa, och Jokteel,

Jos 15:39 Lakis, och Boskat, och Eglon,

Jos 15:40 Och Kabbon, och Lahmas, och Kitlis,

Jos 15:41 Och Gederot, Bet-Dagon, och Naama, och Makkeda; sexton städer med deras byar:

Jos 15:42 Libna, och Eter, och Asan,

Jos 15:43 Och Jifta, och Asna, och Nesib,

Jos 15:44 Och Keila, och Aksib, och Maresa; nio städer med deras byar:

Jos 15:45 Ekron, med dess underlydande städer och dess byar:

Jos 15:46 Från Ekron ända till havet, allt som låg vid Asdod, med deras byar:

Jos 15:47 Asdod med dess underlydande städer och dess byar, Gaza med dess underlydande städer och dess byar, ända till Egyptens flod, och det stora havet, och dess ytterland: *

Jos 15:48 ¶ Och i bergen, Samir, och Jattir, och Soko,

Jos 15:49 Och Danna, och Kirjat-Sanna, det är Debir,

Jos 15:50 Och Anab, och Estemo, och Anim,

Jos 15:51 Och Goshen, och Holon, och Gilo; elva städer med deras byar:

Jos 15:52 Arab, och Duma, och Esjan,

Jos 15:53 Och Janum, och Bet-Tappua, och Afeka,

Jos 15:54 Och Humta, och Kirjat-Arba, det är Hebron, och Sior; nio städer med deras byar:

Jos 15:55 Maon, Karmel, och Sif, och Jutta,

Jos 15:56 Och Jisreel, och Jokdeam, och Sanoa,

Jos 15:57 Kain, Gibea, och Timna; tio städer med deras byar:

Jos 15:58 Halhul, Bet-Sur, och Gedor,

Jos 15:59 Och Maarat, och Bet-Anot, och Eltekon; sex städer med deras byar:

Jos 15:60 Kirjat-Baal, det är Kirjat-Jearim, och Rabba; två städer med deras byar:

Jos 15:61 I vildmarken, Bet-Araba, Middin, och Sekaka,

Jos 15:62 Och Nibsan, och Saltstaden, och En-Gedi; sex städer med deras byar.

Jos 15:63 ¶ Men Jebuséerna Jerusalems invånare, kunde Juda barn inte driva ut: och Jebuséerna bor tillsammans med Juda barn i Jerusalem ända till denna dag.

SKJVB™ – marginalnoter till Josua kap. 15

SVENSKA KJV BIBELN™

Förklaringar till texten i KJV med fokus på ordval, översättning till svenska, mått och enheter, samt hänvisningar till parallella Bibelställen.

v. 1, 4, 12, 21, 47 [*Språknot: Ordet ytterland återger KJV:s coast (plural coasts), som i äldre engelska inte främst betecknar kustland, utan ett områdes yttergräns, utsträckning eller perifera trakt. I Josua 15 används ordet konsekvent om stammens gränsområden, både vid havet och i inlandet. Uttryck som ”yttersta delen av ytterlandet”, ”ytterlandets utgångar” och ”dess ytterland” beskriver: gränslinjer, gränszoner, och ett områdes fulla geografiska räckvidd. Det syftar alltså inte nödvändigtvis på havskust, utan på territoriella ytterområden, i överensstämmelse med både hebreiskans gevul (gräns, område) och 1600-talets engelska språkbruk i KJV. Denna terminologi i SKJVB™ gör det möjligt att läsa och jämföra gränsbeskrivningar genom hela Josuaboken utan att förlora den sammanhängande geografiska strukturen. Jfr Jos 1:4; 13:25, 30; 18:5; 19:1.]

v. 8 [*Språknot: ”Jättarnas dal / Refaéernas dal” Hebr. ʿēmeq rĕfāʾîm. I Josua återges namnet med jättarnas dal enligt KJV:s (giants). I Samuelsböckerna återges egennamnet Refaéernas dal. Båda syftar på samma område väster om Jerusalem. Jfr 1 Mos 14:5; 5 Mos 2:11; 2 Sam 5:18, 22.]


© Bibelbiblioteket™ - Bibeln.Online: 1611 AV, den Auktoriserade King James Version - Svenska utgåvan - Svenska KJV Bibeln™

Josua, välj kapitel:

1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ 23 ⎜ 24 TOP
SVENSKA KJV BIBELN

JOSUA, KAPITEL 16

1 De allmänna gränserna för Josefs söner. 5 Gränsen för Efraims arvedel. 10 Kananéerna blir inte erövrade.


Jos 16:1 OCH lotten för Josefs barn föll från Jordan vid Jeriko, till Jerikos vatten i öster, till vildmarken som stiger upp från Jeriko genom Beth-El´s bergsbygd,

Jos 16:2 Och den gick vidare från Betel till Luz, och gick längs gränsen för Arkiterna till Atarot,

Jos 16:3 Och den gick ner västerut till Jafletiternas ytterland, till Nedre Bet-Horons ytterland, och till Gezer: och dess utgångar var vid havet. *

Jos 16:4 Så tog Josefs barn, Manasse och Efraim, sin arvedel.

Jos 16:5 ¶ Och gränsen för Efraims barn efter deras familjer var sådan: gränsen för deras arvedel på östra sidan var Atarot-Addar, ända till Övre Bet-Horon;

Jos 16:6 Och gränsen gick ut mot havet till Mikmeta på norra sidan; och gränsen svängde österut till Taanat-Silo, och gick förbi den på östra sidan till Janoa;

Jos 16:7 Och den gick ner från Janoa till Atarot, och till Naarat, och nådde Jeriko, och gick ut vid Jordan.

Jos 16:8 Gränsen gick ut från Tappua västerut till Kanafloden; och dess utgångar var vid havet. Detta är Efraims barns stams arvedel efter deras familjer.

Jos 16:9 Och de särskilda städerna för Efraims barn låg bland Manasses barns arvedel, alla städerna med deras byar.

Jos 16:10 Men de drev inte ut Kanaanéerna som bodde i Gezer: men Kanaanéerna bor bland Efraimiterna intill denna dag, och tjänar som skattskyldiga.

SKJVB™ – marginalnoter till Josua kap. 16

SVENSKA KJV BIBELN™

Förklaringar till texten i KJV med fokus på ordval, översättning till svenska, mått och enheter, samt hänvisningar till parallella Bibelställen.

v. 3 [*Språknot: Ordet ytterland i SKJVB™ återger KJV:s coasts, som i äldre engelska inte i första hand betyder kust, utan ytterområde, gränstrakt eller perifert land. Jfr Jos 1:4; 9:1; 10:40; 13:3; 18:5; Jes 66:19; Matt 2:16.]

v. 10 [*Språknot: ”tjänar som skattskyldiga” (”serve under tribute”). Tribute betecknar tvångsmässig underkastelseskatt som tecken på politisk överhöghet. Att ”göra skattskyldiga” eller ”tjäna som skattskyldiga” innebär inte full seger, utan ofullständig lydnad (jfr Dom 1:28).]


© Bibelbiblioteket™ - Bibeln.Online: 1611 AV, den Auktoriserade King James Version - Svenska utgåvan - Svenska KJV Bibeln™

Josua, välj kapitel:

1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ 23 ⎜ 24 TOP
SVENSKA KJV BIBELN

JOSUA, KAPITEL 17

1 Manasses lott. 8 Hans gränsland. 12 Kananéerna drivs inte ut. 14 Josefs barn får en annan lott.


Jos 17:1 DET föll också en lott för Manasse stam; ty han var Josefs förstfödde; nämligen, för Machir, Manasses förstfödde, Gileads fader: eftersom han var en krigsman, fick han Gilead och Basan.

Jos 17:2 Det föll också en lott för de övriga av Manasses barn efter deras familjer; för Abiesers barn, för Heleks barn, för Asriels barn, för Sikems barn, för Hefers barn och för Semidas barn: dessa var de manliga barnen till Josefs son Manasse efter deras familjer.

Jos 17:3 ¶ Men Selofchad, Hefers son, Gileads son, Machirs son, Manasses son, hade inga söner, utan döttrar: och detta är namnen på hans döttrar: Machla, och Noa, Hogla, Milka, och Tirsa.

Jos 17:4 Och de trädde fram inför prästen Eleasar, och inför Josua Nuns son, och inför prinsarna, och sade, HERREN befallde Mose att ge oss en arvedel bland våra bröder. Därför gav han dem, enligt HERRENS befallning, en arvedel bland deras faders bröder.

Jos 17:5 Och det föll tio lotter på Manasse, förutom landet Gilead och Basan, som låg på andra sidan Jordan;

Jos 17:6 Eftersom Manasses döttrar fick en arvedel bland hans söner: och de övriga av Manasses söner fick Gileads land.

Jos 17:7 ¶ Och Manasses ytterland var från Asher till Mikmetat, som ligger mittemot Sikem; och gränsen gick åt höger till invånarna i En-Tappua. *

Jos 17:8 Nu hade Manasse landet Tappua: men Tappua vid Manasses gräns tillhörde Efraims barn;

Jos 17:9 Och ytterlandet gick ner till Kanabäcken, söder om floden: Dessa städer av Efraim låg bland Manasses städer: Manasses ytterland var också på norra sidan av floden, och dess utgångar var vid havet: *

Jos 17:10 Söderut tillhörde det Efraim, och norrut Manasse, och havet var hans gräns; och de möttes i Asher i norr, och i Isaskar i öster.

Jos 17:11 Och Manasse hade i Isaskar och i Aser Bet-Sean och dess städer, och Jibleam och dess städer, och invånarna i Dor och dess städer, och invånarna i En-Dor och dess städer, och invånarna i Taanak och dess städer, och invånarna i Megiddo och dess städer, och nämligen tre områden.

Jos 17:12 Men Manasses barn kunde inte driva ut invånarna i dessa städer; utan Kanaanéerna ville bo kvar i det landet.

Jos 17:13 Och det hände, när Israels barn hade blivit starka, att de gjorde Kanaanéerna skattskyldiga; men drev dem inte ut fullständigt. *

Jos 17:14 Och Josefs barn talade till Josua, och sade, Varför har du gett mig endast en lott och en arvedel, fastän jag är ett stort folk, eftersom HERREN hittills har välsignat mig?

Jos 17:15 Och Josua svarade dem, Om du är ett stort folk, gå upp till skogstrakten, och hugg ner åt dig där, i Perisséernas och jättarnas land, om Efraims bergsbygd är för trång för dig.

Jos 17:16 Och Josefs barn sade, Bergsbygden räcker inte för oss: och alla Kanaanéer som bor i dalbygden har järnvagnar, både de som bor i Bet-Shean och hennes städer, och de som bor i Jisreels dal.

Jos 17:17 Och Josua talade till Josefs hus, till Efraim och Manasse, och sade, Du är ett stort folk, och har stor kraft: du skall inte ha endast en lott:

Jos 17:18 Utan bergsbygden skall vara din; ty den är skog, och du skall hugga ner den: och dess utgångar skall vara dina: ty du skall driva ut Kanaanéerna, även om de har järnvagnar, och även om de är starka.

SKJVB™ – marginalnoter till Josua kap. 17

SVENSKA KJV BIBELN™

Förklaringar till texten i KJV med fokus på ordval, översättning till svenska, mått och enheter, samt hänvisningar till parallella Bibelställen.

v. 7, 9 [*Språknot: Ytterland återger KJV:s coast, som i äldre engelska inte primärt betyder kust utan gräns, ytterområde eller territoriell utsträckning. I Josua 17 avser ordet Manasses stamområdes gränstrakter och utgångar, både inåt landet och mot havet. Ordet används konsekvent i denna översättning för att bevara KJV:s språkbruk och för att skilja mellan kust och territoriell gräns. Jfr Jos 13:23; 15:1, 12; 18:5; Matt 4:13 (KJV).]

v. 13 [*Språknot 1, v. 13: ”de gjorde Kanaanéerna skattskyldiga” (”they put the Canaanites to tribute”). Tribute betecknar tvångsmässig underkastelseskatt som tecken på politisk överhöghet. Att ”göra skattskyldiga” eller ”tjäna som skattskyldiga” innebär inte full seger, utan ofullständig lydnad (jfr Dom 1:28).]

[**Språknot 2, v. 13: Tribute betecknar tvångsmässig underkastelseskatt som tecken på politisk/militär överhöghet; inte frivillig beskattning. Att ”göra” eller ”tjäna” bevarar KJV:s skillnad mellan handling (put to) och tillstånd (serve under).]


© Bibelbiblioteket™ - Bibeln.Online: 1611 AV, den Auktoriserade King James Version - Svenska utgåvan - Svenska KJV Bibeln™

Josua, välj kapitel:

1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ 23 ⎜ 24 TOP
SVENSKA KJV BIBELN

JOSUA, KAPITEL 18

1 Tabernaklet sätts upp i Silo. 2 Återstoden av landet beskrivs och delas i sju delar. 10 Josua delar det genom lottkastning. 11 Benjamins lott och gräns. 21 Deras städer.


Jos 18:1 OCH hela Israels barns församling samlades tillsammans i Silo, och de reste där upp församlingens tabernakel. Och landet var lagt under dem.

Jos 18:2 Men det återstod bland Israels barn sju stammar, som ännu inte hade fått sin arvedel.

Jos 18:3 Och Josua sade till Israels barn, Hur länge skall ni vara tröga att gå och inta det land, som HERREN era fäders Gud har givit er?

Jos 18:4 Utse bland er tre män för varje stam: så skall jag sända dem, och de skall bryta upp, och gå genom landet, och beskriva det efter deras arvedel; och sedan skall de komma tillbaka till mig.

Jos 18:5 Och de skall dela det i sju delar: Juda skall stanna i sitt ytterland i söder, och Josefs hus skall stanna i sina ytterlanden i norr. *

Jos 18:6 Ni skall alltså beskriva landet i sju delar, och föra beskrivningen hit till mig, så att jag kan kasta lott för er här inför HERREN vår Gud.

Jos 18:7 Men Leviterna har ingen del bland er; ty HERRENS prästadöme är deras arvedel: och Gad, och Ruben, och halva Manasse stam, har fått sin arvedel bortom Jordan i öster, vilken Mose, HERRENS tjänare gav dem.

Jos 18:8 ¶ Och männen bröt upp och gick: och Josua befallde dem som gick för att beskriva landet, och sade, Gå och vandra genom landet, och beskriv det, och kom sedan tillbaka till mig, så skall jag här kasta lott för er inför HERREN i Silo.

Jos 18:9 Och männen gick och vandrade genom landet, och beskrev det efter städerna i sju delar i en bok, och de kom tillbaka till Josua i lägret i Silo.

Jos 18:10 ¶ Och Josua kastade lott för dem i Silo inför HERREN: och där delade Josua landet åt Israels barn efter deras indelningar.

Jos 18:11 ¶ Och lotten för Benjamins barns stam kom upp efter deras familjer: och ytterlandet för deras lott låg mellan Juda barn och Josefs barn. *

Jos 18:12 Och deras gräns på norra sidan var från Jordan; och gränsen gick upp till sidan av Jeriko i norr, och gick upp genom bergen västerut; och dess utgångar var vid Bet-Avens vildmark.

Jos 18:13 Och gränsen gick därifrån över mot Luz, till sidan av Luz, detta är Bet-el, söderut; och gränsen gick ner till Atarot-Addar, nära kullen som ligger på södra sidan av nedre Bet-Horon.

Jos 18:14 Och gränsen drogs därifrån, och gick runt hörnet av havet söderut, från berget som ligger mittemot Bet-Horon söderut; och dess utgångar var vid Kirjat-Baal, det vill säga Kirjat-Jearim, en stad som tillhör Juda barn: detta var västra sidan.

Jos 18:15 Och den södra sidan var från änden av Kirjat-Jearim, och gränsen gick ut västerut, och gick ut till källan vid Neftoas vatten:

Jos 18:16 Och gränsen gick ner till änden av berget som ligger mittemot Hinnoms sons dal, som ligger i jättarnas dal i norr, och gick ner till Hinnoms dal, till sidan av Jebusiten i söder, och gick ner till En-Rogel,

Jos 18:17 Och den drogs från norr, och gick fram till En-Semes, och gick fram mot Gelilot, som ligger mitt emot uppgången till Adummim, och gick ner till stenen Bohan, Rubens son,

Jos 18:18 Och den gick längs sidan mittemot Arabah norrut, och gick ner till Arabah:

Jos 18:19 Och gränsen gick längs sidan av Bet-Hogla norrut: och gränsens utgångar var vid norra viken av salthavet vid Jordans södra ända: detta var den södra gränsen.

Jos 18:20 Och Jordan var dess gräns på östra sidan. Detta var Benjamins barns arvedel, efter deras ytterlanden runt omkring, efter deras familjer. *

Jos 18:21 Och städerna i Benjamins barns stam efter deras familjer var, Jeriko, och Bet-Hogla, och Kesiss dal,

Jos 18:22 Och Bet-Arabah, och Semaraim, och Betel,

Jos 18:23 Och Avvim, och Para, och Ofra,

Jos 18:24 Och Kefar-Haammonai, och Ofni, och Gaba; tolv städer med deras byar:

Jos 18:25 Gibeon, och Rama, och Beerot,

Jos 18:26 Och Mispe, och Kefira, och Mosa,

Jos 18:27 Och Rekem, och Irpeel, och Tarala,

Jos 18:28 Och Sela, Elef, och Jebusi, detta är Jerusalem, Gibea, och Kirjat; fjorton städer med deras byar. Detta är Benjamins barns arvedel efter deras familjer.

SKJVB™ – marginalnoter till Josua kap. 18

SVENSKA KJV BIBELN™

Förklaringar till texten i KJV med fokus på ordval, översättning till svenska, mått och enheter, samt hänvisningar till parallella Bibelställen.

v. 5, 11, 20 [*Språknot: Ytterland återger KJV:s coast, som i äldre engelska betyder gränsområde, yttertrakt eller territoriell utsträckning, inte nödvändigtvis kust. I Josua 18 syftar ordet på stammarnas avgränsade landområden och deras yttersta utsträckning. Denna översättning bevarar KJV:s språkbruk och skiljer tydligt mellan kust och territoriell gräns. Jfr Jos 15:1, 12; 17:7, 9; 18:5, 20.]


© Bibelbiblioteket™ - Bibeln.Online: 1611 AV, den Auktoriserade King James Version - Svenska utgåvan - Svenska KJV Bibeln™

Josua, välj kapitel:

1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ 23 ⎜ 24 TOP
SVENSKA KJV BIBELN

JOSUA, KAPITEL 19

1 Simeons lott, 10 Sebulons, 17 Isaskars, 24 Ashers, 32 Naftalis, 40 Dans. 46 Israels barn ger Josua en arvedel.


Jos 19:1 OCH den andra lotten föll på Simeon, nämligen på Simeons barns stam efter deras familjer: och deras arvedel låg inom Juda barns arvedel.

Jos 19:2 Och de hade i sin arvedel Beer-Seba, eller Seba, och Molada,

Jos 19:3 Och Hasar-Sual, och Bala och Asem,

Jos 19:4 Och Eltolad, och Betul, och Horma,

Jos 19:5 Och Siklag, och Bet-Markabot, och Hasar-Susa,

Jos 19:6 Och Bet-Lebaot, och Saruhen; tretton städer med deras byar:

Jos 19:7 Ain, Rimmon, och Eter, och Asan; fyra städer med deras byar:

Jos 19:8 Och alla byarna som låg runt omkring dessa städer ända till Baalat-Beer, Ramath i söder. Detta är Simeons barns stams arvedel efter deras familjer.

Jos 19:9 Av Juda barns lott togs Simeons barns arvedel, ty Juda barns del var för stor för dem: därför fick Simeons barn sin arvedel inom deras arvedel.

Jos 19:10 ¶ Och den tredje lotten kom upp för Sebulons barn efter deras familjer: och deras arvedels gräns var till Sarid:

Jos 19:11 Och deras gräns gick upp mot havet, och till Marala, och nådde till Dabbeset, och nådde till floden som ligger mittemot Jokneam;

Jos 19:12 Och den vände från Sarid österut mot soluppgången till gränsen vid Kisloth-Tabor, och gick vidare till Daberat, och gick upp till Jafia,

Jos 19:13 Och därifrån gick den vidare österut till Gittah-Hefer, till Ittah-Kasin, och gick ut till Rimmon-Metoar till Nea;

Jos 19:14 Och gränsen gick runt på norra sidan till Hannaton: och dess utgångar var i Jifta-Els dal:

Jos 19:15 Och Kattat, och Nahalal, och Simron, och Idala, och Betlehem: tolv städer med deras byar.

Jos 19:16 Detta är Sebulons barns arvedel efter deras familjer, dessa städer med deras byar.

Jos 19:17 ¶ Och den fjärde lotten kom ut för Isaskars barn, för Isaskars barn efter deras familjer.

Jos 19:18 Och deras gräns var mot Jisreel, och Kesullot, och Sunem,

Jos 19:19 Och Hafaraim, och Sion, och Anaharat,

Jos 19:20 Och Rabbith, och Kisjon, och Abez,

Jos 19:21 Och Remet, och En-Gannim, och En-Hadda, och Bet-Passes;

Jos 19:22Och ytterlandet nådde till Tabor, och Sahasimah, och Bet-Semes; och deras gränsers utgångar var vid Jordan: sexton städer med deras byar. *

Jos 19:23 Detta är Isaskars barns stams arvedel efter deras familjer, städerna och deras byar.

Jos 19:24 ¶ Och den femte lotten kom ut för Asers barns stam efter deras familjer.

Jos 19:25 Och deras gräns var Helkat, och Hali, och Beten, och Aksaf,

Jos 19:26 Och Alammelek, och Amad, och Misheal; och den nådde till Karmel i väster, och till Sihor-Libnat;

Jos 19:27 Och den vände mot soluppgången till Bet-Dagon, och nådde till Sebulon, och till Jifta-Els dal norr om Bet-Emek, och Neiel, och gick ut till Kabul på vänstra sidan,

Jos 19:28 Och Hebron, och Rehob, och Hammon, och Kana, ända till det stora Sidon;

Jos 19:29 Och ytterlandet vände till Rama, och till den befästa staden Tyrus; och ytterlandet vände till Hosa; och dess utgångar var vid havet från ytterlandet till Aksib: *

Jos 19:30 Umma också, och Afek, och Rehob: tjugotvå städer med deras byar.

Jos 19:31 Detta är Asers barns stams arvedel efter deras familjer, dessa städer med deras byar.

Jos 19:32 ¶ Och den sjätte lotten kom ut för Naftalis barn, nämligen för Naftalis barn efter deras familjer.

Jos 19:33 Och deras ytterland var från Helef, från Allon till Saanannim, och Adami, Nekeb, och Jabneel, till Lakkum; och dess utgångar var vid Jordan: *

Jos 19:34 Och ytterlandet vände västerut till Asnot-Tabor, och gick därifrån ut till Hukkok, och nådde till Sebulon på södra sidan, och nådde till Aser på västra sidan, och till Juda vid Jordan mot soluppgången. *

Jos 19:35 Och de befästa städerna var Siddim, Ser, och Hammat, Rakkat, och Kinneret,

Jos 19:36 Och Adama, och Rama, och Hasor,

Jos 19:37 Och Kedes, och Edrei, och En-Hasor,

Jos 19:38 Och Jiron, och Migdal-El, Horem, och Bet-Anat, och Bet-Semes; nitton städer med deras byar.

Jos 19:39 Detta är Naftalis barns stams arvedel efter deras familjer, städerna med deras byar.

Jos 19:40 ¶ Och den sjunde lotten kom ut för Dans barns stam efter deras familjer.

Jos 19:41 Och ytterlandet för deras arvedel var Sora, och Estaol, och Ir-Semes, *

Jos 19:42 Och Saalabbin, och Ajalon, och Jitla,

Jos 19:43 Och Elon, och Timnata, och Ekron,

Jos 19:44 Och Elteke, och Gibbeton, och Baalat,

Jos 19:45 Och Jehud, och Bene-Berak, och Gat-Rimmon,

Jos 19:46 Och Me-Jarkon, och Rakkon, med gränsen mitt emot Jaffo.

Jos 19:47 Men Dans barns ytterland blev för trångt för dem: därför gick Dans barn upp för att strida mot Lesem, och tog det, och slog det med svärdsegg, och tog det i besittning, och bodde där; och de kallade Lesem, Dan, efter sin fader Dans namn. *

Jos 19:48 Detta är Dans barns stams arvedel efter deras familjer, dessa städer med deras byar.

Jos 19:49 ¶ Och när de hade fullbordat fördelningen av landet till arvedel efter deras ytterlanden, gav Israels barn Josua Nuns son en arvedel ibland dem: *

Jos 19:50 Enligt HERRENS ord gav de honom den stad som han begärde, nämligen Timnat-Serah i Efraims bergsbygd: och han byggde staden och bodde där.

Jos 19:51 Detta är de arvedelar, som prästen Eleasar, och Josua Nuns son, och huvudmännen för Israels barns stammar, fördelade genom lott i Silo inför HERREN, vid ingången till församlingens tabernakel. Så fullbordade de fördelningen av landet.

SKJVB™ – marginalnoter till Josua kap. 19

SVENSKA KJV BIBELN™

Förklaringar till texten i KJV med fokus på ordval, översättning till svenska, mått och enheter, samt hänvisningar till parallella Bibelställen.

v. 22, 29, 34, 41, 47, 49 [*Språknot: Ytterland (plural ytterlanden) återger KJV:s coast / coasts, som i äldre engelska inte primärt betyder kust utan gränsområde, yttertrakt eller territoriell utsträckning. I Josua 19 används ordet upprepade gånger för att beskriva stammarnas avgränsade landområden, deras gränsdragningar och yttersta utgångar – både inåt landet och mot havet. Översättningen ytterland(en) bevarar KJV:s konsekventa språkbruk och skiljer tydligt mellan: kust (havsnära strand), och territoriell gräns eller utsträckning. Jfr Jos 18:5, 20; 19:11, 22, 29, 33, 34, 41, 47.]


© Bibelbiblioteket™ - Bibeln.Online: 1611 AV, den Auktoriserade King James Version - Svenska utgåvan - Svenska KJV Bibeln™

Josua, välj kapitel:

1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ 23 ⎜ 24 TOP
SVENSKA KJV BIBELN

JOSUA, KAPITEL 20

1 Gud befaller, 7 och Israels barn utser de sex fristäderna.


Jos 20:1 OCH HERREN talade vidare till Josua, och sade,

Jos 20:2 Tala till Israels barn, och säg, Utse åt er fristäder, sådana som jag talade till er om genom Mose:

Jos 20:3  att den dråpare som dödar någon oavsiktligt och utan avsikt kan fly dit: och de skall vara er tillflykt undan blodshämnaren. *

Jos 20:4 Och när den som flyr till en av dessa städer ställer sig vid ingången till stadens port, och framlägger sin sak inför de äldste i den staden, skall de ta emot honom i staden hos sig, och ge honom en plats, så att han kan bo ibland dem.

Jos 20:5 Och om blodshämnaren förföljer honom, skall de inte utlämna dråparen i hans hand; eftersom han slog sin nästa utan avsikt, och inte hatade honom dessförinnan.

Jos 20:6 Och han skall bo i den staden, tills han står inför församlingen till dom, och till dess att den översteprästen som är i de dagarna dör: därefter skall dråparen återvända, och komma till sin egen stad, och till sitt eget hus, till den stad varifrån han flydde.

Jos 20:7 ¶ Och de utsåg Kedes i Galileen i Naftalis bergsbygd, och Sikem i Efraims bergsbygd, och Kirjat-Arba, det vill säga Hebron, i Juda bergsbygd.

Jos 20:8 Och på andra sidan Jordan öster om Jeriko, avskilde de Beser i vildmarken på slätten ur Rubens stam, och Ramot i Gilead ur Gads stam, och Golan i Basan ur Manasse stam.

Jos 20:9 Dessa var de städer som var utsedda för alla Israels barn, och för främlingen som bor ibland dem, så att var och en som dödade någon oavsiktligt kunde fly dit, och inte dö genom blodshämnarens hand, förrän han stod inför församlingen.

SKJVB™ – marginalnoter till Josua kap. 20

SVENSKA KJV BIBELN™

Förklaringar till texten i KJV med fokus på ordval, översättning till svenska, mått och enheter, samt hänvisningar till parallella Bibelställen.

v. 3, 5, 9 [*Notering: Blodshämnaren (hebr. gōʾēl haddām) var den närmaste manlige släktingen till den dödade och hade enligt Mose lag ansvar att utkräva liv för liv vid uppsåtligt dråp eller mord. Detta var en del av den gudomligt instiftade rättsordningen, inte privat hämnd. Fristäderna gav skydd åt den som dödat oavsiktligt, så att saken kunde prövas rättvist inför församlingen och blodshämnaren inte skulle döda oskyldigt blod. Lagen skiljer tydligt mellan mord och oavsiktligt dråp. Jfr 4 Mos 35:9–34; 5 Mos 19:4–13.]


© Bibelbiblioteket™ - Bibeln.Online: 1611 AV, den Auktoriserade King James Version - Svenska utgåvan - Svenska KJV Bibeln™

Josua, välj kapitel:

1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ 23 ⎜ 24 TOP
SVENSKA KJV BIBELN

JOSUA, KAPITEL 21

1 Åtta och fyrtio städer ges genom lott ur de andra stammarna åt Leviterna. 43 Gud gav landet och vila åt Israeliterna, enligt sitt löfte.


Jos 21:1 DÅ trädde huvudmännen för Leviternas fäder fram till prästen Eleasar, och till Josua Nuns son, och till huvudmännen för fädernas hus bland Israels barns stammar;

Jos 21:2 Och de talade till dem i Silo i Kanaans land, och sade, HERREN befallde genom Moses hand att ge oss städer att bo i, med deras förstäder för vår boskap. *

Jos 21:3 Och Israels barn gav åt Leviterna, ur sin arvedel, efter HERRENS befallning, dessa städer med deras förstäder.

Jos 21:4 Och lotten föll för Kohatiternas familjer: och Arons barns prästens, som var av Leviterna, fick genom lott, ur Juda stam, och ur Simeons stam, och ur Benjamins stam, tretton städer.

Jos 21:5 Och resten av Kohats barn fick genom lott ur familjerna i Efraims stam, och ur Dans stam, och ur halva Manasse stam, tio städer.

Jos 21:6 Och Gershons barn fick genom lott ur familjerna i Isaskars stam, och ur Asers stam, och ur Naftalis stam, och ur halva Manasse stam i Basan, tretton städer.

Jos 21:7 Meraris barn, efter sina familjer fick ur Rubens stam, och ur Gads stam, och ur Sebulons stam, tolv städer.

Jos 21:8 Och Israels barn gav genom lott åt Leviterna dessa städer med deras förstäder, såsom HERREN hade befallt genom Moses hand.

Jos 21:9 ¶ Och de gav ur Juda barns stam, och ur Simeons barns stam, dessa städer som här nämns vid namn,

Jos 21:10 Vilka Arons barn, av Kohatiternas familjer, som var av Levi barn, fick: ty deras var den första lotten.

Jos 21:11 Och de gav dem Arba stad Anaks faders stad, det är Hebron, i Juda bergsbygd, med dess förstäder runt omkring.

Jos 21:12 Men stadens fält, och dess byar, gav de åt Kaleb Jefunnes son, till besittning.

Jos 21:13 ¶ Så gav de åt Arons barn prästerna Hebron med dess förstäder, till en fristad för dråparen; och Libna med dess förstäder,

Jos 21:14 Och Jattir med dess förstäder, och Eshtemoa med dess förstäder,

Jos 21:15 Och Holon med dess förstäder, och Debir med dess förstäder,

Jos 21:16 Och Ain med dess förstäder, och Jutta med dess förstäder, och Bet-Semes med dess förstäder; nio städer ur dessa två stammar.

Jos 21:17 Och ur Benjamins stam, Gibeon med dess förstäder, Geba med dess förstäder,

Jos 21:18 Anatot med dess förstäder, och Almon med dess förstäder; fyra städer.

Jos 21:19 Alla Arons barns städer, prästerna, var tretton städer med deras förstäder.

Jos 21:20 ¶ Och familjerna av Kehats söner, de Leviter som återstod av Kehats söner, även de fick städerna för sin lott ur Efraims stam.

Jos 21:21 Ty de gav dem Sikem med dess förstäder i Efraims bergsbygd, till en fristad för dråparen; och Geser med dess förstäder,

Jos 21:22 Och Kibsaim med dess förstäder, och Bet-Horon med dess förstäder; fyra städer.

Jos 21:23 Och ur Dans stam, Elteke med dess förstäder, Gibbeton med dess förstäder,

Jos 21:24 Ajalon med dess förstäder, Gat-Rimmon med dess förstäder; fyra städer.

Jos 21:25 Och ur halva Manasse stam, Taanak med dess förstäder, och Gat-Rimmon med dess förstäder; två städer.

Jos 21:26 Alla städerna var tio, med sina förstäder för familjerna av Kehats barn som var kvar.

Jos 21:27 ¶ Åt Gershons barn, av Leviternas familjer, gav de ur den andra halva Manasse stam Golan i Basan med dess förstäder, till fristad för dråparen; och Beesh-tara med dess förstäder; två städer.

Jos 21:28 Och ur Isaskars stam, Kishon med dess förstäder, Dabare med dess förstäder,

Jos 21:29 Jarmut med dess förstäder, En-Gannim med dess förstäder; fyra städer.

Jos 21:30 Ur Asers stam, Mishal med dess förstäder, Abdon med dess förstäder,

Jos 21:31 Helkat med dess förstäder, och Rehob med dess förstäder; fyra städer.

Jos 21:32 Ur Naftalis stam, Kedes i Galileen med dess förstäder, till fristad för dråparen; samt Hammot-Dor med dess förstäder, och Kartan med dess förstäder; tre städer.

Jos 21:33 Alla Gershoniternas städer efter deras familjer var tretton städer med sina förstäder.

Jos 21:34 ¶ Åt Meraris barns familjer, de övriga Leviterna, gav man ur Sebulons stam, Jokneam med dess förstäder, och Kartah med dess förstäder,

Jos 21:35 Dimna med dess förstäder och Nahalal med dess förstäder; fyra städer,

Jos 21:36 Och ur Rubens stam, Beser med dess förstäder, och Jahatsa med dess förstäder,

Jos 21:37 Kedemot med dess förstäder, och Mefaat med dess förstäder; fyra städer.

Jos 21:38 Ur Gads stam, Ramot i Gilead med dess förstäder, till fristad för dråparen; samt Mahanaim med dess förstäder,

Jos 21:39 Hesbon med dess förstäder, och Jaser med dess förstäder; sammanlagt fyra städer.

Jos 21:40 Alla städerna för Meraris barn efter deras familjer, de som var kvar av Leviternas familjer, var genom deras lott tolv städer.

Jos 21:41 Alla Leviternas städer inom Israels barns besittning var fyrtioåtta städer med sina förstäder.

Jos 21:42 Var och en av dessa städer hade sina förstäder runt omkring sig: så var det med alla dessa städer.

Jos 21:43 ¶ Och HERREN gav Israel hela det land som han hade svurit att ge åt deras fäder; och de tog det i besittning, och bodde där.

Jos 21:44 Och HERREN gav dem ro runt omkring, helt enligt allt han hade svurit åt deras fäder; ingen av alla deras fiender stod emot dem. HERREN gav alla deras fiender i deras hand.

Jos 21:45 Intet uteblev av allt det goda som HERREN hade talat till Israels hus; allt gick i fullbordan.

SKJVB™ – marginalnoter till Josua kap. 21

SVENSKA KJV BIBELN™

Förklaringar till texten i KJV med fokus på ordval, översättning till svenska, mått och enheter, samt hänvisningar till parallella Bibelställen.

v. 2 [*Språknot: Förstäder (hebr. migrāš). Ordet syftar på stadens öppna markområden runt själva bebyggelsen; utmarker och betesmarker som tillhörde staden. Dessa var avsedda för boskap och praktiskt bruk, inte bostadsområden. KJV:s suburbs återspeglar äldre engelskt språkbruk och motsvarar inte moderna “förorter”. Jfr 4 Mos 35:2–5; Hes 48:15–17.]


© Bibelbiblioteket™ - Bibeln.Online: 1611 AV, den Auktoriserade King James Version - Svenska utgåvan - Svenska KJV Bibeln™

Josua, välj kapitel:

1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ 23 ⎜ 24 TOP
SVENSKA KJV BIBELN

JOSUA, KAPITEL 22

1 De två stammarna och den halva sänds hem med en välsignelse. 9 De bygger vittnesbördets altare på sin färd. 11 Israeliterna blir anstötta därav. 21 De ger dem god tillfredsställelse.


Jos 22:1 DÅ kallade Josua till sig Rubeniterna, och Gaditerna och halva Manasse stam,

Jos 22:2 Och sade till dem, Ni har hållit allt det som Mose HERRENS tjänare befallde er, och ni har lytt min röst i allt som jag har befallt er:

Jos 22:3 Ni har inte övergett era bröder under dessa många dagar ända till denna dag, utan har hållit vad HERRENS er Guds befallning krävde.

Jos 22:4 Och nu har HERREN er Gud gett era bröder vila, såsom han lovade dem: vänd därför nu tillbaka, och bege er till era tält, och till landet som är er besittning, vilket Mose HERRENS tjänare gav er på andra sidan Jordan.

Jos 22:5 Men ta noga akt på att hålla det bud och den lag, som Mose, HERRENS tjänare ålade er, att älska HERREN er Gud, och att vandra på alla hans vägar, och att hålla hans bud, och att hålla fast vid honom, och att tjäna honom av hela ert hjärta och av hela er själ.

Jos 22:6 Och Josua välsignade dem, och sände dem bort: och de gick till sina tält.

Jos 22:7 ¶ Mose hade gett den ena halvan av Manasse stam besittning i Basan: men den andra halvan gav Josua besittning bland deras bröder på denna sida Jordan västerut. Och när Josua sände dem bort till deras tält, välsignade han dem också,

Jos 22:8 Och han talade till dem, och sade, Vänd tillbaka till era tält med stora rikedomar, med mycket boskap, med silver, och med guld, och med koppar, och järn, och mycket kläder: dela bytet från era fiender med era bröder.

Jos 22:9 ¶ Och Rubeniternas barn och Gaditernas barn och halva Manasse stam vände tillbaka, och drog bort från Israels barn i Shilo, som ligger i Kanaans land, för att bege sig till Gileads land, till landet som var deras besittning, vilket de hade fått enligt HERRENS ord genom Mose.

Jos 22:10 ¶ Och när de kom till Jordans ytterland, som ligger i Kanaans land, byggde Rubeniternas barn och Gaditernas barn och halva Manasse stam där ett altare vid Jordan, ett stort altare synligt på långt håll. *

Jos 22:11 ¶ Och Israels barn fick höra sägas, Se, Rubeniternas barn och Gaditernas barn och halva Manasse stam har byggt ett altare mitt emot Kanaans land, i Jordans ytterland, vid övergången för Israels barn. *

Jos 22:12 Och när Israels barn hörde om detta, samlades hela Israels barns församling i Shilo, för att dra upp till strid mot dem.

Jos 22:13 Och Israels barn sände Pinehas, Eleasars prästens son till Rubeniternas barn, och till Gaditernas barn, och till halva Manasse stam, till Gileads land,

Jos 22:14 Och med honom tio prinsar, en prins från varje huvudhus bland alla Israels stammar; och var och en av dem var överhuvud för sin faders hus bland Israels tusenden. *

Jos 22:15 ¶ Och de kom till Rubeniternas barn, och till Gaditernas barn, och till halva Manasse stam, till Gileads land, och talade med dem, och sade,

Jos 22:16 Så säger hela HERRENS församling, Vad är detta för överträdelse som ni har begått mot Israels Gud, att ni denna dag vänder er bort från att följa HERREN, genom att bygga er ett altare, så att ni denna dag gör uppror mot HERREN?

Jos 22:17 Är missgärningen vid Peor för liten för oss, från vilken vi ännu i dag inte är renade, fastän en plåga drabbade HERRENS församling?

Jos 22:18 Att ni nu i dag vänder er bort från att följa HERREN? och det skall ske, om ni i dag gör uppror mot HERREN, att han i morgon blir vred över hela Israels församling.

Jos 22:19 Men, om landet som är er besittning är orent, gå över till HERRENS besittningsland, där HERRENS tabernakel bor, och ta er besittning bland oss: men gör inte uppror mot HERREN, och gör inte uppror mot oss genom att bygga er ett altare vid sidan av HERRENS, vår Guds altare.

Jos 22:20 Begick inte Akan, Seras son en överträdelse i det förbannade, och vrede kom över hela Israels församling? och den mannen förgicks inte ensam i sin missgärning.

Jos 22:21 ¶ Då svarade Rubeniternas barn och Gaditernas barn och halva Manasse stam, och sade till överhuvudena för Israels tusenden, *

Jos 22:22 HERREN gudarnas Gud, HERREN gudarnas Gud, han vet, och Israel skall veta det; om det är i uppror, eller i överträdelse mot HERREN, (fräls oss inte denna dag,)

Jos 22:23 Om vi har byggt oss ett altare för att vända oss bort från att följa HERREN, eller för att offra brännoffer eller matoffer på det, eller för att offra gemenskapsoffer därpå, må HERREN själv utkräva det;

Jos 22:24 Men om vi inte i stället har gjort detta av fruktan för denna sak, och sagt, I kommande tider kan era barn säga till våra barn, Vad har ni med HERREN Israels Gud att göra?

Jos 22:25 Ty HERREN har gjort Jordan till en gräns mellan oss och er, ni barn av Rubeniter och barn av Gaditer; ni har ingen del i HERREN: så skulle era barn få våra barn att upphöra att frukta HERREN.

Jos 22:26 Därför sade vi, Låt oss nu göra oss redo att bygga ett altare, inte för brännoffer, och inte för slaktoffer:

Jos 22:27 Utan för att det må vara ett vittne mellan oss, och er, och mellan våra generationer efter oss, så att vi kan förrätta HERRENS tjänst inför hans ansikte med våra brännoffer, och med våra slaktoffer, och med våra gemenskapsoffer; och  att era barn inte i kommande tider säger till våra barn, Ni har ingen del i HERREN.

Jos 22:28 Därför sade vi, att det skall vara, när de säger till oss eller till våra kommande generationer, att vi återigen kan säga, Se mönstret till HERRENS altare, som våra fäder gjorde, inte för brännoffer, och inte för slaktoffer; utan det är ett vittne mellan oss och er.

Jos 22:29 Gud förbjude att vi skulle göra uppror mot HERREN, och denna dag vända oss bort från att följa HERREN, genom att bygga ett altare för brännoffer, för matoffer, eller för slaktoffer, vid sidan av HERRENS vår Guds altare som står framför hans tabernakel.

Jos 22:30 ¶ Och när prästen Pinehas, och församlingens prinsar och Israels tusenhövdingar som var med honom, hörde orden som Rubens barn, Gads barn och Manasses barn talade, var de nöjda.

Jos 22:31 Och Pinehas sonen till prästen Eleasar sade till Rubeniternas barn och till Gaditernas barn, och till Manasses barn, I dag förstår vi att HERREN är mitt ibland oss, eftersom ni inte har begått denna överträdelse mot HERREN: nu har ni befriat Israels barn ur HERRENS hand.

Jos 22:32 ¶ Och Pinehas sonen till prästen Eleasar, och prinsarna, vände tillbaka från Rubeniternas barn, och från Gaditernas barn, från Gileads land, till Kanaans land, till Israels barn, och förde budskapet tillbaka till dem.

Jos 22:33 Och saken behagade Israels barn; och Israels barn välsignade Gud, och tänkte inte längre dra upp mot dem till strid, för att förstöra det land där Rubeniternas och Gaditerna barn bodde.

Jos 22:34 Och Rubeniternas barn och Gaditernas barn kallade altaret Ed: ty det skall vara ett vittne mellan oss att HERREN är Gud. *

SKJVB™ – marginalnoter till Josua kap. 22

SVENSKA KJV BIBELN™

Förklaringar till texten i KJV med fokus på ordval, översättning till svenska, mått och enheter, samt hänvisningar till parallella Bibelställen.

v. 10, 11 [*Språknot: Ordet ytterland återger KJV:s coasts, som i äldre engelska inte i första hand betyder kust, utan ytterområde, gränstrakt eller perifert land. I Josua 22 syftar ytterlandet vid Jordan på gränsområdet mellan Kanaans land och området öster om Jordan, alltså en geografisk och förbundsmässig gränszon. Altaret byggdes inte inne i Kanaans kärnland, utan i detta ytterområde; ett medvetet val som både markerade tillhörighet till Israels Gud och samtidigt respekterade den gräns som Jordan utgjorde mellan stammarna. Ordet ytterland används konsekvent i SKJVB™ för att bevara KJV:s äldre betydelse av coasts som gränsmark, trakt eller ytterområde, snarare än modern kustbetydelse. Jfr Jos 1:4; 9:1; 10:40; 13:3; 18:5; Jes 66:19; Matt 2:16.]

v. 14, 21 [*Notering: Uttrycket ”Israels tusenden” (v. 14)återger hebreiska ʾelef, som inte främst betecknar ett exakt antal (tusen), utan en organiserad klan- eller förbandsenhet inom Israels stammar. ”Överhuvudena för Israels tusenden” (v. 21) syftar därför på erkända ledare med representativ, juridisk och militär auktoritet, placerade mellan stamhövdingar och familjeöverhuvuden. I Josua 22 markerar detta att sändebudet (Pinehas och prinsarna) agerar på nationell nivå i en fråga som rör förbundets trohet, inte som en lokal angelägenhet.]


© Bibelbiblioteket™ - Bibeln.Online: 1611 AV, den Auktoriserade King James Version - Svenska utgåvan - Svenska KJV Bibeln™

Josua, välj kapitel:

1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ 23 ⎜ 24 TOP
SVENSKA KJV BIBELN

JOSUA, KAPITEL 23

1 Josuas förmaning före sin död, 3 genom tidigare välgärningar, 5 genom löften, 11 och genom hot.


Jos 23:1 OCH det skedde lång tid därefter när HERREN hade givit Israel vila från alla deras fiender runt omkring, att Josua hade blivit gammal och till åren kommen.

Jos 23:2 Och Josua kallade till sig hela Israel, och deras äldste, deras huvudmän, deras domare, och deras tillsyningsmän, och sade till dem, Jag är gammal och till åren kommen:

Jos 23:3 Och ni har sett allt som HERREN er Gud har gjort med alla dessa nationer för er skull: ty HERREN er Gud är han som har stridit för er.

Jos 23:4 Se, jag har genom lott tilldelat er dessa nationer som återstår, till arvedel för era stammar, från Jordan, tillsammans med alla de nationer som jag har utrotat, ända till det stora havet i väster.

Jos 23:5 Och HERREN er Gud, han skall själv driva bort dem från er, och förjaga dem för er syn; och ni skall ta deras land i besittning, såsom HERREN er Gud har lovat er.

Jos 23:6 Var därför mycket frimodiga att hålla och göra allt som är skrivet i Mose lagbok, så att ni inte viker av från den, varken åt höger eller åt vänster;

Jos 23:7 Och så att ni inte ger er i lag med dessa nationer; dessa som ännu är kvar ibland er, och inte nämner deras gudars namn, inte låter någon svära vid dem, inte tjänar dem, och inte böjer er för dem:

Jos 23:8 Utan håller er till HERREN er Gud, såsom ni har gjort ända till denna dag.

Jos 23:9 Ty HERREN har fördrivit stora och mäktiga nationer framför er: men vad gäller er, så har ingen kunnat stå emot er till denna dag.

Jos 23:10 En enda man av er skall jaga tusen: ty HERREN er Gud, han är den som strider för er, såsom han har lovat er.

Jos 23:11 Ta därför noga vara på er själva, så att ni älskar HERREN er Gud.

Jos 23:12 Ty om ni på något sätt vänder tillbaka, och håller er till kvarlevan av dessa folk, dessa som ännu är kvar ibland er, och ingår äktenskap med dem, och umgås med dem, och de med er:

Jos 23:13 Då skall ni veta med visshet att HERREN er Gud inte längre skall driva bort dessa nationer för er; utan de skall bli snaror och fällor för er, och gissel i era sidor, och törnen i era ögon, tills ni förgås från detta goda land som HERREN er Gud har givit er.

Jos 23:14 Och, se, i dag går jag all jordens väg: och ni vet i hela era hjärtan och i hela era själar, att inte ett enda ord har fallit bort av allt det goda som HERREN er Gud har talat om er; allt har gått i fullbordan för er, och inte ett enda ord har fallit bort.

Jos 23:15 Men det skall ske, att liksom allt gott har kommit över er, som HERREN er Gud har lovat er; så skall HERREN också låta allt ont komma över er, tills han har utrotat er från detta goda land som HERREN er Gud har givit er.

Jos 23:16 När ni överträder HERRENS er Guds, förbund som han har befallt er, och går bort och tjänar andra gudar, och böjer er för dem; då skall HERRENS vrede upptändas mot er, och ni skall snabbt förgås från det goda land som han har givit er.

Josua, välj kapitel:

1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ 23 ⎜ 24 TOP
SVENSKA KJV BIBELN

JOSUA, KAPITEL 24

1 Josua samlar stammarna i Sikem. 2 En kort historik över Guds välgärningar från Terah. 14 Han förnyar ett förbund mellan dem och Gud. 26 En sten som vittne om förbundet. 29 Josuas ålder, död och begravning. 32 Josefs ben begravs. 33 Eleasar dör.


Jos 24:1 OCH Josua samlade alla Israels stammar i Sikem, och kallade Israels äldste, deras huvudmän, deras domare, och deras tillsyningsmän; och de trädde fram inför Gud.

Jos 24:2 Och Josua sade till allt folket, Så säger HERREN Israels Gud, Era fäder bodde fordom på andra sidan floden, nämligen Tera, Abrahams fader, och Nahors fader: och de tjänade andra gudar.

Jos 24:3 Men jag tog er fader Abraham från andra sidan floden, och förde honom genom hela Kanaans land, och jag förökade hans säd, och gav honom Isak.

Jos 24:4 Och jag gav Isak Jakob och Esau: och jag gav Esau Seirs berg, att besitta; men Jakob och hans barn drog ner till Egypten.

Jos 24:5 Och jag sände Mose och Aron, och jag hemsökte Egypten, enligt det som jag gjorde mitt ibland dem: och därefter förde jag er ut.

Jos 24:6 Och jag förde era fäder ut ur Egypten: och ni kom till havet; och Egyptierna förföljde era fäder med vagnar och ryttare ända till Röda havet.

Jos 24:7 Och när de ropade till HERREN, satte han mörker mellan er och Egyptierna, och förde havet över dem, och täckte dem; och era ögon har sett vad jag gjorde i Egypten: och ni bodde länge i vildmarken.

Jos 24:8 Och jag förde er in i Amoréernas land, som bodde på andra sidan Jordan; och de stred mot er: men jag gav dem i er hand, så att ni fick besitta deras land; och jag förgjorde dem för er.

Jos 24:9 Därefter stod Balak Sippors son, Moabs kung, upp och stred mot Israel, och han sände bud och kallade Balaam Beors son för att förbanna er:

Jos 24:10 Men jag ville inte höra på Balaam; därför välsignade han er fortfarande: och jag befriade er ur hans hand.

Jos 24:11 Och ni gick över Jordan, och kom till Jeriko: och Jerikos män stred mot er, Amoréerna, och Perisséerna, och Kanaanéerna, och Hettiterna, och Girgashéerna, och Hivéerna, och Jebuséerna; och jag gav dem i er hand.

Jos 24:12 Och jag sände bålgetingen framför er, och den drev dem bort för er, nämligen de två Amoréiska kungarna; men inte med ditt svärd och inte med din båge. *

Jos 24:13 Och jag har givit er ett land som ni inte har arbetat för, och städer som ni inte har byggt, och ni bor i dem; av vingårdar och olivlundar som ni inte planterade äter ni.

Jos 24:14 ¶ Frukta nu HERREN, och tjäna honom i uppriktighet och i sanning: och lägg bort de gudar som era fäder tjänade på andra sidan floden, och i Egypten; och tjäna HERREN.

Jos 24:15 Men om det synes er ont att tjäna HERREN, så välj er i dag vem ni vill tjäna; antingen de gudar som era fäder tjänade på andra sidan floden, eller Amoréernas gudar, i vilkas land ni bor: men jag och mitt hus, vi skall tjäna HERREN.

Jos 24:16 Och folket svarade och sade: Gud förbjude att vi skulle överge HERREN, för att tjäna andra gudar.

Jos 24:17 Ty HERREN vår Gud, han är den som förde oss och våra fäder upp ur Egyptens land, ur träldomshuset, och som gjorde dessa stora tecken inför våra ögon, och bevarade oss på hela den väg som vi vandrade, och bland alla de folk genom vilka vi drog fram:

Jos 24:18 Och HERREN drev bort alla folk för oss, även Amoréerna som bodde i landet: därför vill också vi tjäna HERREN; ty han är vår Gud.

Jos 24:19 Då sade Josua till folket, Ni kan inte tjäna HERREN: ty han är en helig Gud; han är en nitälskande Gud; han skall inte förlåta era överträdelser och era synder. *

Jos 24:20 Om ni överger HERREN, och tjänar främmande gudar, då skall han vända sig om och göra er illa, och förtära er, efter att han har gjort er gott.

Jos 24:21 Och folket sade till Josua, Nej; utan HERREN skall vi tjäna.

Jos 24:22 Då sade Josua till folket, Ni är vittnen mot er själva att ni har valt HERREN, till att tjäna honom. Och de sade, Vi är vittnen.

Jos 24:23 Lägg då bort, de främmande gudar som finns bland er, sade han, och böj ert hjärta till HERREN Israels Gud.

Jos 24:24 Och folket sade till Josua, HERREN vår Gud skall vi tjäna, och hans röst skall vi lyda.

Jos 24:25 Så slöt Josua den dagen ett förbund med folket, och fastställde för dem stadgar och rättsregler i Sikem.

Jos 24:26 ¶ Och Josua skrev dessa ord i Guds lagbok, och tog en stor sten, och reste den där under en ek, som stod vid HERRENS helgedom.

Jos 24:27 Och Josua sade till allt folket, Se, denna sten skall vara ett vittne mot oss; ty den har hört alla HERRENS ord som han har talat till oss: den skall därför vara ett vittne mot er, så att ni inte förnekar er Gud.

Jos 24:28 Och Josua lät folket gå, var och en till sin arvedel.

Jos 24:29 ¶ Och det skedde efter dessa ting att Josua Nuns son, HERRENS tjänare, dog, etthundratio år gammal.

Jos 24:30 Och de begravde honom inom gränsen för hans arvedel i Timnat-Serah, som ligger i Efraims bergsbygd, norr om Gaas-kullen.

Jos 24:31 Och Israel tjänade HERREN under hela Josuas dagar, och under alla de äldstes dagar som överlevde Josua, och som hade känt alla de gärningar som HERREN, hade gjort för Israel.

Jos 24:32 ¶ Och Josefs ben, som Israels barn hade fört upp ur Egypten, begravde de i Sikem, på det stycke mark som Jakob hade köpt av Hamors söner Sikems fader för hundra silverstycken: och det blev Josefs barns arvedel.

Jos 24:33 Och Eleasar, Arons son dog; och de begravde honom på en kulle som tillhörde hans son Pinehas, vilken hade givits honom i Efraims bergsbygd.

SKJVB™ – marginalnoter till Josua kap. 24

SVENSKA KJV BIBELN™

Förklaringar till texten i KJV med fokus på ordval, översättning till svenska, mått och enheter, samt hänvisningar till parallella Bibelställen.

v. 12 [*Språknot: Bålgetingen återger KJV:s hornet. Enligt Webster’s Dictionary 1828 betecknar hornet en stor, aggressiv getinglik insekt, känd för sin smärtsamma gadd och sin förmåga att sprida skräck och oordning. Ordet används här som ett medel för Guds dom och fördrivande kraft, antingen bokstavligt (insekter som driver bort fienden) eller bildligt (plötslig fruktan, panik och upplösning bland folken). Poängen i versen är tydlig: segern kom inte genom Israels militära styrka, inte med ditt svärd och inte med din båge, utan genom Herrens ingripande. Bålgetingen framställs som ett redskap som Gud sände framför sitt folk för att bana väg för erövringen. Jfr 2 Mos 23:28; 5 Mos 7:20.]

v. 19 [*Språknot: Det engelska ordet jealous i KJV, när det används om HERREN, betyder inte mänsklig svartsjuka, utan helig nit; Guds brinnande och rättfärdiga trohet till sitt förbund, sitt namn och sitt folk. Detta fastställs uttryckligen i 2 Mosebok 34:14: “Ty HERREN, vars namn är Nit, är en nitälskande Gud.”. Här uppenbaras Nit som ett av Guds namn (hebr. קַנָּא qanâ’). Därför återges ordet jealous om Gud konsekvent med nit eller nitälskande, inte svartsjuk, som hör till syndig mänsklig affekt. Guds nit är: 1. helig och rättfärdig (Jos 24:19). 2. förbundstrogen (5 Mos 6:15). 3. beskyddande och återlösande (Joel 2:18; Sak 8:2). 4. dömande mot avguderi (2 Mos 20:5; Sef 1:18). Alla förekomster av jealous om HERREN bör förstås i ljuset av detta namn och denna egenskap.]


© Bibelbiblioteket™ - Bibeln.Online: 1611 AV, den Auktoriserade King James Version - Svenska utgåvan - Svenska KJV Bibeln™

Josua, välj kapitel:

1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ 23 ⎜ 24 TOP