SVENSKA KJV BIBELN™
Förklaringar till texten i KJV med fokus på ordval, översättning till svenska, mått och enheter, samt hänvisningar till parallella Bibelställen.
v. 4 [*Notering: JAH – [jɑː], kort form av Guds namn (hebr. Yah, יָהּ); samma som i "Hallelujah" – "Prisa JAH". - KJV:s trohet till hebreiskan KJV-översättarna valde i detta fall att translitterera det hebreiska Yah direkt till JAH, i stället för att översätta det till "Herren" som de ofta gjorde med יהוה (YHWH). Det gör detta till ett av mycket få tillfällen där ett direkt Gudsnamn i hebreiskan återges nästan bokstavligt i engelskan. - Att KJV behåller JAH här ger även tyngd åt den musikaliska, poetiska tonen i psalmen.]
v. 13 [*Notering: Denna vers skildrar en övergång från ödmjukhet till ära. Att de har ”legat bland krukorna” (hebr. שְׁפַתַּיִם shephattayim, troligen härdar eller hushållskärl) kan syfta på slaveri, förnedring eller ett vardagligt, osynligt liv – en symbol för ett folk som levt i förtryck eller trött möda (jfr 2 Mos 1:14). Men Guds folk skall förvandlas: likt en duva med silverklädda vingar och fjädrar med gult guld, en bild av skönhet, frihet och seger. Jämför Höga Visan 6:10 – ”…skön som månen, klar som solen” – poetiskt språk om förvandlad skönhet. Malaki 3:17 – ”De skall bli mina… som juveler…” – Gud upphöjer sitt folk. Jesaja 60:1 – ”Stå upp, var ljus, ty ditt ljus kommer…” – från mörker till härlighet. 1 Sam 2:8 – ”Han reser den fattige upp ur stoftet…”. Psaltaren 113:7–8 – ”Han upphöjer de fattiga ur stoftet … för att sätta honom bland prinsar.”. Den poetiska bilden av duvan kan även förknippas med Guds Ande, fred och renhet (jfr Matt 3:16).]
v. 15 [*Notering: Uttrycket “Basans kulle” syftar troligen på de höga och fruktbara bergen i området Bashan, öster om Jordanfloden. Bashan var känt för sin bördighet (5 Mos 32:14) och sina mäktiga oxar (Ps 22:12). Här används det symboliskt för att beskriva höga och stolta kullar som i sin prakt ändå inte kunde jämföras med den kulle som Gud utvalt att bo i – troligtvis Sion eller Jerusalems berg. Den “höga kulle” i Bashan kontrasteras mot den “kulle som Gud har begärt till sin boning” (vers 16), vilket lyfter fram Guds val snarare än mänsklig storhet. - Psaltaren 68:16 – Kontrasten mellan Bashan och Sion. - 5 Mosebok 3:10 – Bashan som ett område fullt av städer och höjder. - Psaltaren 22:12 – “Mäktiga tjurar från Bashan har omringat mig” – symbol för styrka/stolthet. - Sakarja 4:6 – “Icke genom styrka, icke genom kraft…” – Guds val är inte beroende av storlek eller prakt.]
v. 16 [*Notering: Uttrycket ”Varför hoppar ni, ni höga kullar?” (KJV: “Why leap ye, ye high hills?”) på hebr. "לָמָּה תְּרַצְּדוּן הָרִים גַּבְנֻנִּים" (lámma teratsdún harím gavnunním) kan också förstås som: Varför ser ni avundsjukt (eller fientligt) på dena kulle? Ordet ”leap” översätts ibland som ”se avundsjukt” eller ”hoppa upp trotsigt”, och antyder här att de stolta bergen (som Bashan) uppfattas som rivaler till Sions berg – det berg som Gud har valt till sin boning. Poängen i versen är att det inte är det högsta eller mest imponerande kullen som Gud väljer, utan det som Han själv utvalt. Detta lyfter fram Guds suveränitet och visar att hans val inte styrs av mänskliga mått på storhet. – Psalm 132:13–14, “Ty HERREN har utvalt Sion, Där är min vila för evigt.” – 1 Kungaboken 8:10–13, Gud tog sin boning i templet på Sions berg. – Jesaja 2:2, “I kommande dagar skall det ske att det berg där HERRENS hus är, skall stå fast…” – profetisk upphöjelse av Sion. – 1 Kor 1:27, “Men det som för världen var dåraktigt har Gud utvalt” – Gud väljer ofta det ringa för att förhärliga sig själv. – Not: Den teologiska betydelsen är att Guds närvaro helgar platsen, inte platsens naturliga storhet.]
v. 18 [*Notering: ”Du har fört fångenskapen i fångenskap”. På hebreiska lyder frasen: שָׁבִיתָ שֶּׁבִי (shavita shevi).Paulus citerar detta i Efesierbrevet 4:8, där han tillämpar det på Kristus: att han ”uppsteg i höjden” och ”fångade fångenskapen” – det vill säga att Kristus övervunnit döden, syndens makt och andra andliga fiender och fört dem i triumf. – KJV: ”Led captivity captive” är ett uttryck för total seger, där fienden inte bara besegras utan själv tas till fånga. Se: Dom 5:12, Kol 2:15.]
v. 25 [*Notering: KJV: ”Timbrels” – Ett slags handtrumma eller tamburin som ofta användes i glädjefyllda processioner, särskilt vid tillfällen av seger eller tacksägelse. I Websters Dictionary 1828 definieras timbrel så här: Timbrel (n.): Ett musikinstrument som användes av Hebréerna och var utformat som en tamburin. Det användes för att prisa Gud. Se också 2 Mosebok 15:20, där Mirjam och kvinnorna prisar Gud efter uttåget ur Egypten med tamburiner i hand. (Domarboken 11:34; Psalm 149:3; 150:4) – Vers 25 beskriver en helig procession där sångare, musiker och unga kvinnor med tamburiner tillsammans lovsjunger Gud – en bild av både liturgisk glädje och organiserad tillbedjan. Ordet ”timbrels” belyser kvinnornas aktiva roll i lovsången och tacksägelsen i Israels gudstjänsttradition.]
v. 27 [*Notering: Denna psalm beskriver en processionsliknande scen där representanter för olika stammar i Israel samlas för att prisa Gud. Det är en bild av enhet och vördnad inför Herren. 1. Lille Benjamin – Ofta kallad "lilla" på grund av dess lilla geografiska område (5 Mos 33:12) och numerärt antal (1 Sam 9:21). Trots detta hade Benjamin en central roll: Jerusalems tempel låg på Benjamins gräns, och Saul, Israels första kung, kom från denna stam. 2. Sin härskare – Kan syfta på en ledande hövding eller en kunglig representant från Benjamins stam som leder processionen (jfr 1 Sam 10:20–24). 3. Judas prinsar och deras råd – Juda var den kungliga stammen, där Davids ätt härstammar ifrån. ”Council” (hebr. rigmah) kan syfta på ett följe eller en stor skara av ledare från Juda. Det visar stamens auktoritet och rådande roll i Israels styre. 4. Sebulons prinsar, och Naftalis prinsar – Dessa stammar låg i norr och representerar Israels ytterkanter. Att de nämns tillsammans med Juda och Benjamin visar hela nationens samlade lovprisning – från söder till norr. – Versen målar upp ett poetiskt porträtt av nationell enhet i tillbedjan, där både stora och små stammar, från centrum till periferi, förenas inför Gud. (Se också Ps 122:4 – ”till vilken Israels stammar drar upp”; Jes 9:1–2 – Zebulun och Naftali i messiansk profetia).]
v. 30 [*Notering: Hebreiskan חַיַּ֨ת קָנֶה (chayyat qāneh) 1. Ordagrant: “djur (eller varelse) av vass”. 2. Symboliskt: Uttrycket kan tolkas bokstavligt (ett djur som lever i vass) eller symboliskt (ett krigiskt folk associerat med Egypten – där vass är en tydlig geografisk symbol). 3. Metaforiskt: KJV tolkar det metaforiskt som “Company of spearmen” på sv. ”Skaran av spjutmän” – Hebreiskan är både poetisk och svåröversatt, vilket gör att översättningarna varierar kraftigt mellan olika Bibelversioner. Uttrycket “company of spearmen” i KJV är en bildlig tolkning där “vassens vilddjur” representerar militärmakt – alltså krigsfolk beväpnade med spjut och Websters Dictionary 1828 säger angående ordet “spearman”: “En som är beväpnad med ett spjut.” – Översättarna av KJV Bibeln valde ett militärt färgat ord som passar bildspråket om fiendens hot.]
Sammanfattning av Psaltaren kapitel 68
[*Notering: Psalm 68 är en segersång, procession och tillbedjan, där David hyllar Guds makt, frälsning och närvaro mitt ibland sitt folk. Det är en av Psaltarens mest majestätiska och teologiskt rika psalmer, fylld av historiska anspelningar och profetisk vision. Psalm 68 verkar vara skriven för en procession, kanske i samband med att förbundsarken fördes till Jerusalem (2 Sam 6). Den innehåller referenser till uttåget ur Egypten, Sinai, ökenvandringen, segrar över fiender, och Guds tron i Sion. 1. Gud reser sig – fiender skingras (vers 1–3). 2. Gud som befriare och försvarare (vers 4–6). 3. Historisk tillbakablick på Guds makt (vers 7–10). 4. Gud segrar och regerar från Sion (vers 11–18). 5. Gud beskyddar sitt folk (vers 19–23). 6. Procession och tillbedjan i templet (vers 24–35).]
© Bibelbiblioteket™ - Bibeln.Online: 1611 AV, den Auktoriserade King James Version - Svenska utgåvan - Svenska KJV Bibeln™